Den medicinska diagnosen är ”F80.2B Generell språkförsening, impressiv och expressiv”. Enligt Socialstyrelsens förteckning över fördjupningskoder inom ICD-10 så förekommer båda termerna språkstörning och språkförsening. Enligt nuvarande praxis och enligt Svensk foniatrisk-logopedisk diagnosklassifikation används framför allt termen språkstörning. Språkstörning är en vedertagen term för en grundläggande språklig funktionsnedsättning som, även om den förändras över tid, har bestående konsekvenser.
Generell språkstörning påverkar både förståelse och uttrycksförmåga
Diagnosen Generell språkförsening alternativt Generell språkstörning sätts av logoped när språkstörningen påverkar både språkförståelse och språklig uttrycksförmåga. Någon gradering av svårigheterna brukar inte göras i själva diagnossättningen, men då flera språkliga domäner är involverade, och språkstörningen påverkar både förståelse och uttrycksförmåga anses den grav (Nettelbladt & Salameh, 2007). På så sätt kan man säga att en generell språkstörning per definition är grav.
Grav språkstörning definieras av Skolväsendets
överklagandenämnd
Grav språkstörning definieras i vägledande beslut av
Skolväsendets överklagandenämnd om tillhörighet till målgruppen för
Specialpedagogiska skolmyndighetens specialskola Hällsboskolan.
NN ska då på grund av språkstörningen ha så omfattande
svårigheter att förstå och att själv göra sig förstådd att det i hög grad
påverkar inlärningssituationen. Den språkliga begränsningen ska vidare vara det
framträdande problemet och inte endast en funktion av språkliga problem till
följd av andra diagnoser. En grav språkstörning kan dock förekomma som det
framträdande problemet tillsammans med andra funktionsnedsättningar där
språkliga kommunikationsproblem även ingår, såsom t.ex. autism eller
utvecklingsstörning.
Barn med generell språkstörning behöver anpassningar och stöd
Ett barn eller en elev med språkstörning behöver stöd och anpassningar i många situationer, både för att kunna kommunicera och utveckla sitt språk, och i lärandesituationer.
Skollagen anger att alla elever ska få stöd, på det sätt och i den omfattning som behövs. Dessutom ska alla få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Extra anpassningar kan göras inom ramen för den ordinarie undervisningen, men i vissa fall krävs mer omfattande stödinsatser i form av särskilt stöd och då ska ett åtgärdsprogram utarbetas. Det är rektor som ansvarar för att elevens behov av särskilt stöd utreds.
Litteratur:
Hartelius, L., Nettelbladt, U., & Hammarberg, B. (red) (2008). Logopedi. Nettelbladt, U., Samuelsson, C., Sahlén, B., & Ors, M., Kapitel 9. Studentlitteratur.
Nettelbladt, U., & Salameh, E. (2007). Språkutveckling och språkstörning hos barn. Del 1, Fonologi, grammatik. Lund: Studentlitteratur.
Läs mer
Om språkstörning
Om extra anpassningar och särskilt stöd (Skolverket)