Språkstörning

Barn och elever som har en språkstörning har inte samma språkliga förmåga som jämnåriga. De kan ha svårt att förstå vad andra säger, att själva prata så andra förstår eller båda delarna.

En språkstörning kan kvarstå under skolåren och ända upp i vuxen ålder, men svårigheterna visar sig på olika sätt i olika åldrar. I förskoleåldern har barn med språkstörning ofta problem med uttal och meningsbyggnad, medan det i skolåldern kan visa sig som olika slags läs- och skrivsvårigheter.

En språkstörning är inte statisk utan varierar mellan olika individer, från situation till situation och ändrar karaktär över tid. Olika problem kan uppstå när barnet eller eleven ställs inför olika utmaningar i skolan och i vardagen, men det är den underliggande språkstörningen som ställer till det.

Vad beror språkstörning på?

Många barn med språkstörning har syskon, föräldrar eller andra släktingar med liknande svårigheter. Ett barn som har problem med uttal och meningsbyggnad kan till exempel ha en förälder med läs- och skrivsvårigheter. Olika studier har visat att ju större språkliga svårigheter ett barn har, desto högre är ärftligheten. I senare års forskning har man upptäckt flera gener som associeras till språkstörning. Den har också visat att dessa gener kan kopplas till andra utvecklingsrelaterade tillstånd som till exempel autism och dyslexi.

Andra områden som kan vara påverkade när ett barn har en sen eller avvikande språkutveckling kan till exempel vara motorik eller uppmärksamhet. Det är viktigt att vara uppmärksam på alla delar i ett barns utveckling om svårigheter visat sig inom ett område.

Förutom ärftlighet så kan ibland olika komplikationer under graviditet och förlossning påverka ett barns utveckling. Om ett barn fått begränsad språklig stimulans under uppväxten så kan språkutvecklingen påverkas negativt, men bristande stimulans är aldrig en orsak till språkstörning.

Hur utreds språkstörning?

När ett barn har en sen eller avvikande språkutveckling uppmärksammas det ofta redan på barnavårdscentralen, BVC. Föräldrarna kan ha märkt att barnet inte kommit igång med talet lika snabbt som jämnåriga, eller inte verkar förstå instruktioner. Om barnet går i förskolan eller skolan kan det vara en förskollärare, en lärare eller en modersmålslärare som uppmärksammat  språkutvecklingen.

Ibland har förskolan eller skolan gjort pedagogiska bedömningar som visar att det kan handla om en språkstörning. För att avgöra om det rör sig om diagnosen språkstörning behövs en remiss till en logoped som gör en bedömning av barnets språk och ställer frågor till föräldrar och skola. En utredning hos logoped kan också avgöra om barnet eller eleven har specifika läs- och skrivsvårigheter, dyslexi, eller specifika matematiksvårigheter, dyskalkyli. I en del fall behöver även en psykolog utreda om det finns misstankar att barnet eller eleven har fler svårigheter.

En språkstörning kan påverka olika områden

Språket kan delas in i tre olika områden – form, innehåll och användning. Ett barn som har en språkstörning kan ha svårigheter inom ett eller flera av dessa områden. Varje del är viktig i språkutvecklingen och beskriver både hur barnet förstår och uttrycker talat och skrivet språk.

Illustration av form, innehåll, användning

Form

Det första området beskriver språkets form. Det handlar bland annat om fonologi och grammatik, det vill säga hur ord uttalas och böjs samt hur man sätter ihop meningar.

Svårigheter med språkets form är oftast det som märks först, till exempel genom att barnet byter ut eller utelämnar språkljud, eller kastar om ordföljden i meningar. Så småningom utvecklar barnet en språklig medvetenhet. Exempel på det kan vara att barnet upptäcker att ord kan rimma, vara olika långa eller innehålla vissa språkljud. När barnet kommer upp i skolåldern kan svårigheter med språklig medvetenhet visa sig genom svårigheter att dela upp ord i stavelser eller att uppfatta vilka språkljud som ingår i ett ord.

Innehåll

Nästa område beskriver innehåll. Det handlar om språkets semantik, det vill säga de ord, uttryck och meningar man förstår och kan.

Om ett barn har svårt med språkets innehåll kan det till exempel ha ett litet ordförråd, svårt att plocka fram ord ur minnet och att sortera och kategorisera ord som hör ihop eller svårt att förstå instruktioner.

Användning

Det tredje området är användning. Där ingår förmåga att kommunicera och samspela med andra, pragmatik. Det handlar om hur man använder ögonkontakt, kroppsspråk och det talade och skrivna språket för att kommunicera. Barnet kan ha svårt att använda och tolka ögonkontakt, kroppsspråk och mimik, vänta på sin tur i samtalet, anpassa språket till situationen eller förstå underförstådda budskap.

Publicerat måndag 13 augusti 2012 Granskat måndag 8 oktober 2018

Video

Introduktion till språkstörning (26 minuter).

Video

I december 2017 direktsände vi från vårt frukostseminarium kring språkstörning. Här kan du se inspelningen i efterhand.

Tillbaka till toppen