Språkstörning

En språkstörning kan kvarstå under skolåren och ända upp i vuxen ålder, men svårigheterna visar sig på olika sätt i olika åldrar. Barn i förskolan har ofta problem med uttal och meningsbyggnad. I grundskolan kan det däremot visa sig som olika slags läs- och skrivsvårigheter. En språkstörning är inte statisk utan varierar mellan olika individer och från situation till situation. Internationellt används förkortningen DLD (developmental language disorder), en beteckning som dyker upp allt oftare även i Sverige.

Vilka svårigheter innebär språkstörning?

Språket kan delas in i tre olika områden – form, innehåll och användning. Yngre barn har ofta svårigheter med språkets form, vilket kan visa sig genom att barnet byter ut eller utelämnar språkljud, eller kastar om ordföljden i meningar.

I skolåldern handlar det oftare om bekymmer med språkets innehåll. Eleven kan till exempel ha  

• ett litet ordförråd
• svårt att plocka fram ord ur minnet
• svårt att sortera och kategorisera ord som hör ihop
• svårt att förstå instruktioner.

Språkets användning handlar om att kommunicera och samspela med andra. Barn och elever som har svårt med språkets användning kan ha svårt att använda och tolka ögonkontakt, kroppsspråk och mimik, vänta på sin tur i samtalet eller förstå underförstådda budskap.

Hur kan undervisningen anpassas?

Språkstörning får konsekvenser för förståelsen, möjligheten att tänka språkligt och att kunna ta till sig innehållet i undervisningen. Du som undervisar kan stödja lärandet genom att

• arbeta med visualisering
• förstärka tal med illustrationer för att underlätta förståelsen
• använda vardagliga ord och korta meningar
• öva på berättande och på att utöka elevens elevens ordförråd.

Elever med språkstörning behöver ofta många tillfällen till repetition. Erbjud därför mer tid för att lösa uppgifter och använd samma redovisningssätt som eleven har lärt sig.