Vilket stöd en elev med synnedsättning behöver varierar beroende på typen av synnedsättning och elevens övriga individuella förutsättningar. Här kan du ta del av specialpedagogiska anpassningar för undervisning av elever med olika grad av synnedsättning.
Rekommendationerna nedan bygger på forskning och beprövad erfarenhet och kan fungera som en grund i det pedagogiska arbetet. De bör sedan kompletteras med anpassningar utifrån en noggrann kartläggning av elevens specifika behov och de omgivningsfaktorer som påverkar elevens situation.
För att skapa en tillgänglig och stödjande lärmiljö för elever med måttlig eller svår synnedsättning krävs genomtänkta anpassningar av både den fysiska och pedagogiska miljön.
Tydlig och strukturerad miljö: Miljön bör vara organiserad, förutsägbar och fri från onödig visuell eller auditiv störning. En god ordning underlättar orientering och minskar den kognitiva belastningen.
Kontraster och färgmarkeringar: Använd tydliga kontraster i inredning och material, till exempel färgmarkerade kanter, kontrasterande dörrkarmar eller markeringar kring viktiga objekt. Det hjälper eleven att urskilja föremål och hitta till olika platser.
Anpassad belysning: God och bländfri belysning är viktigt. Undvik starka ljuskällor bakom eleven, reflektioner och skuggor. Anpassa ljusstyrkan efter elevens behov.
Strategisk placering i klassrummet: Placera eleven så att ljuset faller gynnsamt och så att hen har god överblick över tavla, lärare och klasskamrater, utifrån sina visuella förutsättningar. Undvik att placera eleven där det är mycket rörelse eller störande intryck.
Tillgänglig placering av material: Bilder, elevarbeten och annat material bör placeras så att eleven har möjlighet att gå nära och undersöka dem i sin egen takt.
Tydlig visuell information: Använd tjocka pennor vid skrivande på tavla eller papper, och se till att det finns god kontrast mellan text och bakgrund. Undvik att sudda snabbt, ge eleven tid att ta del av informationen.
Öppen syntolkning: Läs alltid upp det som skrivs på tavlan eller visas visuellt. Var medveten om att visuella genomgångar behöver kompletteras med tydlig verbal information.
Ge ordentligt med tid: Elever med synnedsättning behöver ofta mer tid för att genomföra uppgifter, särskilt sådana som kräver visuell bearbetning. Planera så att eleven ges utrymme att arbeta i sin egen takt.
Anpassat material: Förstora texter och bilder vid behov. Undvik material med låg kontrast eller liten stil. Välj tydliga och lättlästa typsnitt, och undvik att överbelasta sidan med information.
Spara energi: Uppgifter som kräver att man måste titta noga kan vara mycket energikrävande. Var lyhörd för elevens behov av pauser och alternativa arbetssätt.
Tekniska hjälpmedel: Dator och avståndskamera är viktiga verktyg som kan ge eleven ökad självständighet i arbetet. Säkerställ att eleven får tillräcklig handledning i användningen av sina hjälpmedel, och att skolpersonalen också behärskar hur dessa fungerar.
Stöd i det sociala samspelet: Elever med synnedsättning kan ha svårt att uppfatta icke-verbala signaler som mimik, gester och kroppsspråk, särskilt på avstånd. Ge stöd genom att synliggöra och sätta ord på det som händer i det sociala samspelet. Hjälp till att tolka situationer och uttryck som annars kan gå eleven förbi.
För elever med blindhet är det avgörande att både den fysiska och pedagogiska miljön är tillgänglig, tydligt strukturerad och anpassad för att underlätta orientering, självständighet och delaktighet.
Taktila ledstråk: Använd taktila ledstråk för att underlätta förflyttning i skolmiljön. Det kan till exempel vara skrovlig tejp eller upphöjda linjer som leder till viktiga platser som klassrum, matsal eller toaletter.
Taktil uppmärkning av platser: Märk ut olika rum och platser med taktila symboler och punktskrift, så att eleven på egen hand kan identifiera var hen befinner sig. Exempelvis kan olika symboler användas på klassrumsdörrar, toalettdörrar eller ämnesspecifika rum.
Punktskrift i gemensamma utrymmen: Märk upp hyllor, skåp samt platser i kapprum och andra gemensamma ytor med punktskrift, så att eleven enkelt kan hitta föremål och platser.
Ordning och struktur: En tydlig och konsekvent ordning i klassrum och gemensamma utrymmen är viktigt. Föremål bör ha fasta platser och placeras så att eleven enkelt kan nå och hitta dem självständigt.
Anpassad ljudmiljö: Minimera störande bakgrundsljud och skapa en lugn ljudmiljö. Det underlättar uppmärksamhet och koncentration och möjliggör att eleven tydligt kan uppfatta talad information.
Tillgängligt material: Allt skriftligt material som delas ut till de seende eleverna ska finnas tillgängligt i punktskrift eller som ljudfil för eleven med blindhet. Planering i god tid är avgörande för att säkerställa att eleven har likvärdig tillgång till undervisningsinnehållet.
Taktila läromedel: Använd och tillhandahåll taktila bilder, modeller, reliefer och konkreta föremål. Dessa hjälper eleven att förstå begrepp, strukturer och samband som annars presenteras visuellt.
Variation för hela gruppen: Erbjud gärna olika typer av material – visuella, taktila och auditiva – till hela elevgruppen, särskilt i kreativa ämnen som bild, slöjd och NO. Det gynnar ofta fler elever att erbjuda alternativa sätt att ta sig an uppgifter.
Öppen syntolkning och verbalt arbetssätt: Beskriv med ord visuella händelser och det som sker i klassrummet, både det som är relevant för undervisningen och det som händer i det sociala samspelet i gruppen. Läs upp det som skrivs på tavlan, beskriv bilder, demonstrationer och visuella uttryck.
Bestämda platser: Eleverna bör ha fasta platser i klassrummet och i andra miljöer, som matsalen. Det skapar trygghet att veta vem som sitter var, samt underlättar orientering.
Använd namnen: Tala alltid om vem som pratar, vem som kommer eller lämnar rummet, och rikta dig till eleverna med namn. Detta gör det lättare för eleven med blindhet att hänga med i vad som händer och vilka som är där.
Mindre grupper och strukturerade aktiviteter: Smågruppsarbete eller arbete i par underlättar socialt samspel och kommunikation. Strukturerade, förutsägbara aktiviteter är ofta lättare att delta i än öppna, fria moment där det saknas tydliga ramar.
Övningar med ögonbindel: För att öka medvetenheten hos övriga elever och personal kring hur det är att navigera och lära utan syn, kan övningar med ögonbindel användas som pedagogiskt verktyg – under förutsättning att det görs med respekt och i ett lärande sammanhang.
Elever med CVI har svårigheter att tolka och förstå visuell information, trots att deras synskärpa kan vara god. För dessa elever spelar den omgivande miljön en avgörande roll för hur väl de kan använda sin syn i olika situationer.
Visuellt avskalad miljö: En rörig eller visuellt överbelastad miljö försvårar förmågan att urskilja viktig information. Det är därför viktigt att minska antalet visuella intryck i klassrummet, exempelvis genom att undvika plottriga väggar, onödiga dekorationer eller överfulla ytor. En tydlig, ren och strukturerad miljö bidrar till ökad visuell tillgänglighet.
Stöd för att sortera intryck: Elever med CVI kan ha nedsatt förmåga att ta in och bearbeta flera intryck samtidigt – både visuellt och auditivt. Det är därför viktigt att ha en lugn ljudmiljö, minska intrycksmängden och presentera information stegvis och tydligt.
Tydligt och strukturerat material: Använd en ren layout i arbetsmaterial. Undvik röriga sidor, små teckenstorlekar eller tätt sammanpackad text. Utglesad text, tydliga rubriker och ett enkelt och tydligt typsnitt underlättar läsbarheten.
Visuell avskärmning: Hjälpmedel som läslinjal, läsruta eller att man på annat sätt täcker för delar av texten, kan göra det lättare för eleven att fokusera på en rad i taget och inte distraheras av övrig text. Även bilder kan skärmas av, så att eleven lättare kan skilja ut viktiga detaljer.
Erbjud pauser: Uppgifter som kräver koncentrerat tittande kan vara mycket ansträngande. Elevens ork kan variera över dagen eller beroende på typ av aktivitet. Det kan därför vara hjälpsamt att erbjuda regelbundna pauser vid synkrävande uppgifter.
Syntolkning av det sociala sammanhanget: Många elever med svårigheter att tolka visuell information har svårt att uppfatta mimik, kroppsspråk och andra icke-verbala signaler. Var därför aktiv med att sätta ord på vad som sker i det sociala samspelet, exempelvis: ”Emma ser lite fundersam ut nu” eller ”Kalle räcker upp handen”.
Stöd vid orientering: Det kan vara svårt för eleven att navigera i miljöer som skolgården eller korridorer, särskilt om dessa är röriga eller saknar tydliga riktmärken. Hjälp till genom att beskriva vägen, peka ut kännemärken och använd återkommande rutiner vid förflyttning.
Tydliga färgmarkeringar: Använd färgkodning för att markera viktiga platser, till exempel dörrar, trappsteg, förvaringsplatser eller vägar. Det hjälper eleven att orientera sig i miljön och känna igen olika funktioner.
Publicerat 2026-03-16