Det handlar inte alltid om en språkstörning

Det kan vara svårt att avgöra vad som ligger till grund för problemen, men det är viktigt att ta reda på orsaken för att kunna ge rätt stöd.

Hörselnedsättning och auditiva perceptionssvårigheter 

En hörselnedsättning kan leda till ett litet ordförråd och försenad språkutveckling eftersom det kan resultera i mindre språklig stimulans. Det leder inte i sig till en språkstörning, men hörselnedsättning kan också förekomma tillsammans med språkstörning. Auditiva perceptionssvårigheter är däremot vanligt tillsammans med språkstörning. Det innebär att trots en god hörsel är det svårt att urskilja, höra och tolka ljud.

Selektiv mutism

Ibland kan det vara en utmaning att prata inför andra. För vissa är det så jobbigt att de utvecklar social fobi och helst undviker situationer där man förväntas prata, eller pratar bara i vissa sammanhang. Några blir helt tysta och pratar inte alls så andra hör. Det kallas selektiv mutism. Det räknas inte som en språkstörning, även om det också kan förekomma språkliga svårigheter. På BUP eller logopedmottagningen kan lärare och annan skolpersonal få handledning i att möta dessa barn eller elever.

Stamning

Stamning kännetecknas av svårigheter att komma vidare i talet, trots att personen vet vad hon eller han vill säga. Vanliga symptom är blockeringar eller upprepningar av ljud, stavelser eller ord. Många har problem med att starta talet. Stamning räknas inte som en språkstörning men kan innebära stora svårigheter att uttrycka sig. En elev eller ett barn som stammar kan behöva utredning och stöd hos logoped, och anpassningar och förståelse i olika sammanhang i skolan och eller i förskolan. Specialpedagogiska skolmyndighetens rådgivare kan ge råd om stamning till förskola och skola och det finns också mycket information på Stamningsförbundets webbplats.

Verbal dyspraxi

Verbal dyspraxi, eller taldyspraxi som det också kallas, innebär svårigheter att hitta, samordna, planera och automatisera talrörelser utan att talmuskulaturen är påverkad. Det kan handla om att hitta och snabbt växla mellan olika artikulationsställen i munnen, och kan leda till att talet blir svårt att förstå. Verbal dyspraxi räknas inte som en språkstörning men det är vanligt att ha både språkstörning och dyspraxi. Om ett barn eller elev har dyspraxi behövs ofta intensiv träning utifrån ett särskilt program som anpassas till varje barn. Logopeder utreder vilken typ av svårigheter det handlar om och vilket stöd barnet behöver. Läs mer om taldyspraxi på Mun-H-Centers webbplats: Taldyspraxi hos barn (pdf).

Flerspråkighet

Flerspråkighet leder inte till språkstörning. Tvärtom kan flerspråkighet vara en fördel för språkutvecklingen. Däremot kan begränsad exponering för ett språk leda till ett litet ordförråd, svårigheter att hantera grammatiska regler och påverka möjligheten att anpassa sitt språk till situationen. Hur man använder språket i samspel och vad som anses riktigt, skiljer sig åt mellan kulturer. Det kan till exempel handla om hur vuxna och barn pratar med varandra, eller hur turtagning i samspel går till.

För att avgöra om någon som är  flerspråkig har en språkstörning krävs en språklig bedömning av alla språk– inte bara svenskan. Det kan vara svårt att avgöra vad orsaken är till svårigheterna och därför händer det att språkstörning både under- och överdiagnostiseras.