Vi behöver öka kunskapen kring språkstörning – flera brister i stödet

Brist på utbildade lärare, speciallärare och specialpedagoger och brister i kunskap är en utmaning för skolor som ska ge elever med språkstörning rätt anpassningar och stöd. Det visar en nationell kartläggning som Specialpedagogiska skolmyndigheten genomfört, för att inventera och analysera vilka stödbehov som finns hos huvudmän och skolor vad gäller elever med språkstörning.

I december förra året presenterade myndigheten en kartläggning över skolhuvudmännens utbildningsalternativ, kompetens och stödbehov för elever med grav språkstörning. Kartläggningen genomfördes då i Stockholms län, Uppsala län och Region Gotland. Under våren 2018 har en ny kartläggning genomförts, denna gång på nationell nivå och svaren kommer från både skolor och huvudmän. Syftet är att ta redan på vilka stödbehov som huvudmän och skolor har i arbetet med att möta barn och elever med språkstörning, samt vilka skillnader vi kan se i deras egen beskrivning av behoven. Detta för att myndigheten ska kunna möta de behov som finns genom att utveckla vårt stöd till skolorna och huvudmännen.

Stödet som finns gagnar inte alla elever

Eva Andersson, utvecklingssamordnare på Enheten för forskning och utveckling, har varit med i arbetet med kartläggningen och berättar om resultaten.

– Kartläggningen visar att det saknas både personella och ekonomiska resurser för att möta elever med språkstörning. Många vittnar om att bristen på specialpedagoger, speciallärare och även den generella lärarbristen påverkar möjligheten att ge nödvändigt stöd. Det finns svårigheter att organisera stödet till elever med språkstörning på ett sätt som gagnar alla elever. Skolorna skiljer sig åt i sina förutsättningar att möta elever med språkstörning, vilket visar sig bland annat i den varierande tillgången till centralt stöd, berättar Eva.

Stort behov av bättre rutiner och ökad kunskap

– Resultaten i kartläggningen tyder på, att skolor som har större tillgång till centralt placerade stödfunktioner och stödinsatser också har bättre rutiner för att följa upp kunskapsresultat, jämfört med skolor med mindre tillgång till centralt stöd. Skolor med rutiner uppger också högre måluppfyllelse bland sina elever med språkstörning, fortsätter Eva.

– Skolor och huvudmän uppger att de har stora behov av ökad kunskap om språkstörning, om hur lärmiljöer kan anpassas och om hur olika läromedel kan användas i undervisningen. Det handlar därmed både om ett behov av teoretiskt kunnande om språkstörning, och om praktisk tillämpning av anpassningar.

Fler kompetensutvecklingsinsatser utlovas

Specialpedagogiska skolmyndigheten startar nu ett arbete med att ta fram tillgängliga och likvärdiga kompetensutvecklingsinsatser i hela landet för att förbättra stödet till barn och elever med språkstörning. Annelie Westlund, rådgivare Resurscenter Tal och språk, leder arbetet.

– Vi kommer att starta flera projekt inom området, för att förbättra våra kompetensutvecklingsinsatser inom språkstörning. Bland annat planerar vi att ta fram ett webbaserat stödmaterial som på ett effektivt sätt kan bidra till att skolhuvudman i egen regi kan arbeta med fortbildning genom kollegialt lärande. Det ger bättre förutsättningar till ökad kunskap inom området för alla yrkesprofessioner, också de som har svårt att delta och fullfölja våra kurser, berättar Annelie.

– I dagsläget anordnar vi inte några likvärdiga baskurser specifikt riktat till förskola, gymnasiet eller vuxenutbildning. Det är något som efterfrågas och också något vi kommer att utveckla. Vi vill också kunna erbjuda fler nätbaserade kurser och tematräffar med inriktning språkstörning.

Satsar på utvecklingsprojekt inom språkstörning

Förutom direkt stöd i form av kurser och stödmaterial kommer myndigheten att rikta en del av de bidrag som går att söka för särskilda insatser i skolan, så kallade SIS-medel, till utvecklingsprojekt som gynnar barn och elever med språkstörning.

– Redan nu bedriver vi ett intensivt och effektivt arbete över hela landet. Vi ser dock att det finns ett stort behov i skolor och kommuner av kunskap och strategier för att skapa tillgängliga lärmiljöer och en god kunskapsutveckling för barn och elever med språkstörning. Ett sätt att utveckla vårt kompetensutvecklingsarbete, och få det att bli mer konkret och praktiknära, är att använda redan genomförda SIS-utvecklingsprojekt som en brygga. Tanken är att de verksamheter som genomfört framgångsrika utvecklingsprojekt också kan bli modeller för hur andra kan utveckla sin verksamhet för barn och elever med språkstörning, avslutar Annelie.

Publicerat torsdag 11 oktober 2018 Granskat fredag 19 oktober 2018
Tillbaka till toppen