Kommunikation kring vardagssituationer för elever med dövblindhet

Vad gör man när traditionella läromedel inte räcker till? På Mariedals grundsärskola i Varberg använder man sig av vardagssituationer och allt som finns runt omkring för att utveckla kommunikationen för elever med medfödd dövblindhet.

Kommunikationen med eleverna bygger på taktilt teckenspråk vilket innebär att avläsa tecken med händerna och använda teckenspråk tillbaka. Den taktila kommunikationen utgår från kroppsliga uttryck och det är därför viktigt att hela tiden avläsa och svara på de uttryck och gester som visar sig i hela kroppen.

– Det finns inte någon naturlig inlärningsmiljö för de här eleverna eftersom de inte kan lära sig genom att observera hur andra gör och inte gör, vilka normer och regler som finns. De uppfattar och läser omvärlden genom sina sinnen. Genom att känna, lukta och smaka. Deras händer är deras ögon, säger Sandra Johansson, klasslärare.

Upplevelser, mijöer och elevernas intressen

Det var en utmaning att fånga elevernas intresse med hjälp av läromedel när det inte gick att relatera till något som fanns i elevernas verklighet. De jobbar därför mycket utifrån vardagssituationer och nya upplevelser och miljöer. Allt som finns runt omkring som till exempel väder och vind, naturen, mat och vatten. De besöker funktioner som finns i samhället som bibliotek, affärer och badhus och kommunicerar kring det.

– Vi utgår en hel del utifrån det som eleverna är nyfikna på och tar oss tid för deras intressen. En elev tycker om att smaka på saker då brukar vi ta en utflykt till affären, där köper vi till exempel något som smakar starkt och något som smakar lite och kommunicerar kring det. En annan elev tycker om saker som lyser, då jobbar vi med ficklampor, solljus eller ljusslingor. Man kan lysa på olika saker och göra olika mönster, berättar Sandra.

Aktiviteter som får ta tid

Verksamheten är planerad utifrån aktivitetsdagar istället för flera lektionspass. Varje dag är endast en fast aktivitet planerad. Det kan till exempel vara att gå och bada, och då handlar dagen om det. Vägen till badhuset, trafiken, vad man har för kläder när man badar, motoriken i vattnet. En annan dag kan det vara att träffa en häst för att lukta, utforska, känna, klappa eller rida.

– Vi har en aktivitet per dag för att eleverna ska få ett inre schema och känna trygghet. Vår bas är trygghet och tillit och att eleverna ska känna det till oss. Man vill inte ha någon tidspress att behöva bryta ett visst klockslag för att börja med något helt annat, utan eleverna ska få utrymme att uttrycka sig också. Att ta till sig information och känna in tar mycket energi därför kan vi inte stressa. Det har hänt mycket med kommunikationen sen eleverna började skolan, de utvecklas och vågar prova fler saker allt eftersom, berättar Sandra.

Stöd från start

Klassen startade som ett projekt 2007 när fyra elever med dövblindhet i Halland skulle börja skolan. Specialpedagogiska skolmyndigheten gav mycket stöd till personalen i början genom rådgivningsbesök, videoanalyser, utbildning och diskussioner kring förhållningssätt, kommunikation och samspel.

– Vi har haft stöd kontinuerligt under årens lopp för att utveckla kommunikationen med eleverna. Vi sökte till exempel rådgivning när vi ville ha stöttning i vår flerpartskommunikation och vi fick hjälp både kring hur vi kunde tänka och praktiskt utföra arbetet, berättar Sandra.

Flerpartskommunikation är att kommunicera flera tillsammans. Det är ett sätt att vidga omvärldsförståelsen och kan vara ett sätt att hjälpa eleven att göra sin egen röst hörd, bland annat genom att få stöd av någon i sin kommunikation och sitt berättande.

Publicerat tisdag 8 maj 2018 Granskat fredag 19 oktober 2018
Tillbaka till toppen