Flera förklaringar till lysande PISA-resultat i Finland

Finland är landet som får lysande resultat i PISA men som samtidigt, i jämförelse med andra länder, har en mycket hög andel elever som får specialundervisning. De har också en mycket populär lärarutbildning med ett så stort söktryck att bara ett fåtal sökande får en studieplats. Här ser vi spännande skillnader mellan oss och vårt grannland som vi vill veta mer om.

Marjatta Takala är professor i specialpedagogik och verksam både på Oulu universitet i Finland och på Umeå universitet. Hon berättar att nästan 23 procent av alla finska elever får specialundervisning på deltid någon gång under sin skoltid.

– När man bara ser till siffran kan man fråga sig om skolan är extra svår i Finland. Men så är det inte. Det finns flera orsaker till att det ser ut på det här sättet, bland annat ser vi vår specialundervisning som en del av det gängse skolsystemet. Att ge stöd, och framför allt ett tidigt stöd, ingår i den vanliga skolgången, säger Marjatta.

Att de första insatserna kommer snabbt är ett utmärkande drag i det finska skolsystemet. De första insatserna får eleverna ofta redan i årskurs ett eller två, ibland så tidigt som under den första terminen. I de yngre åren får eleverna mycket stöd, sedan under några år är behoven mindre för att utökas igen under de senare skolåren.

– Vi jobbar med det vi kallar "early inventions". Varje lärare har ett ansvar att ge det stöd som behövs. Eleverna har enligt lag rättigheten att få stöd för inlärning och skolgång i ett så tidigt skede som möjligt. Märker en lärare att en elev behöver stöd så ska eleven redan från första upptäckt få hjälp. Alla lärare har en viss del specialpedagogik i sin utbildning och här ser vi verkligen nyttan med det. Alltid har någon, eller några, extra behov i en grupp, någon har dyslexi, någon har en synnedsättning, svårigheter i matte eller något annat, så alla lärare behöver veta grunderna, tänker vi.

Stöd i tre steg

Det första steget – det allmänna stödet – ger klass- eller ämnesläraren i elevens klass. Det kan handla om att placera eleven rätt i klassrummet, att tydliggöra dagens schema för att ge struktur eller andra former av enkla interventioner. Visar det sig att det allmänna stödet inte räcker till skriver läraren en pedagogisk bedömning och stödet intensifieras i steg två. Då får eleven vanligen stöd av speciallärare i klassrummet, eller utanför klassrummet, beroende på individ och situation.

I sista och tredje hand är det dags för specialstöd och en individuell planering. Detta kan eleven få i ett enskilt ämne eller genom hela utbildningen. Allt beror på behoven. Handlar det om en elev som har ett ständigt behov av extra stöd i matematik så får denne specialundervisning i det enskilda ämnet. Har eleven behov av specialundervisning i hela sin undervisning på grund av exempelvis en grav funktionsnedsättning så ser stödet ut på det sättet.

– I Finland är det också så att även föräldrar till elever kan begära ett särskilt beslut på specialstöd. Om en elev exempelvis har kokleaimplantat och föräldrarna vill att eleven ska ha tillgång till en lugnare miljö, så kan föräldrarna ta initiativet att få ett beslut om specialstöd. Om ett sådant beslut finns får exempelvis inte klassen ha fler än 20 elever för att det ska bli en lugnare miljö, berättar Marjatta.

Forskningsbaserad klasslärarexamen

Vad gör då lärarutbildningen så populär att bara 10-15 procent av de som söker får en utbildningsplats? Söktrycket till klasslärarutbildningen är lika stor som till medicinska utbildningar och juridikutbildningar i Finland. Marjatta bedömer att styrkan bland annat ligger i att den finska klasslärarexamen är forskningsbaserad.

– Jag tror mycket på att det vetenskapliga innehållet och metodiken för forskning gör att utbildningen får dignitet. Det ger värdefulla verktyg för de finska lärarna i sin yrkesvardag. Dessa önskar jag även för svenska lärarstudenter. Jag tror att en utbildning på mastersnivå här i Sverige skulle hjälpa professionen att få den uppskattning och den lönebild som den så väl förtjänar även här. Men jag måste samtidigt också få tillägga att Finland har att lära av Sverige också. Sverige har nått längre när det gäller inkludering, samarbete mellan kolleger och inte minst i det konsultativa och vägledande arbetssättet som speciallärare och specialpedagoger har.

Det går alltså att konstatera att Finland och Sveriges kan lära av varandra när det gäller både specialundervisning och lärarutbildning. Tillsammans finns också många gemensamma utmaningar och spännande spörsmål för framtiden.

– När jag ser framåt inom vårt område ser jag bland annat digitaliseringen och asylinvandringen som två stora och viktiga utmaningar som vi måste ta oss an. På ett rent personligt plan är jag intresserad av att forska på tystnadens och ljudens roll i skolan. Vilken inverkan har ljudmiljön för elevers inlärning och för lärarens undervisning?

En annan intressant sak är, hur använder vi undervisningstiden i skolan? Där finns något spännande som jag skulle vilja forska om i framtiden, avslutar Marjatta.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 1 2017

Snabba fakta om Finlands skolsystem

I Finland finns endast professionen speciallärare som kan beskrivas som en kombination av Sveriges specialpedagog och speciallärare.

Trestegsmodellen med allmänt stöd, intensifierat stöd och specialstöd har funnits i Finland sedan en lagändring genomfördes 2010. Syftet med denna lagändring var att:

  • stärka rätten för elever att få stöd till inlärning och skolgång i ett så tidigt skede som möjligt och flexibelt i samband med undervisning
  • göra stödet mer systematiskt och effektivisera stödåtgärderna
  • utöka det yrkesövergripande samarbetet
  • minska omfattningen på det särskilda stödet.

Den finska lärarexamen är sedan 1979 forskningsbaserad, det vill säga en masterutbildning.

Publicerat tisdag 18 april 2017