Checklista för tillgängliga lärmiljöer utomhus

Synnedsättning

• Underlätta för eleven genom att förvara löst utomhusmaterial på bestämda platser och visa eleven var exempelvis uteleksaker eller cyklar finns. 
• Använd saker som låter, exempelvis vindspel, som hjälp till eleven att orientera sig.
• Tydliga kontraster underlättar för att se skillnad på olika saker, därför är det bra att måla till exempel grindar, ramper, lekställningar eller sandlådekanter i avvikande färger mot omgivningen.
• Fasta föremål som staket och lyktstolpar fungerar som orienteringspunkter eller ledmärken.
• Se till att det är god belysning både generellt och vid entrédörrar.
• Dela upp gården i avgränsade mindre områden, exempelvis genom att plantera buskar med staket runt. Avgränsade ”rum” i utemiljön ger eleven bättre möjligheter att skapa sig en inre bild av hur platsen ser ut och gör det lättare för henne eller honom att hitta. Fundera vid behov på hur ni gemensamt benämner de olika ytorna och om de bör märkas upp så att det blir mer konsekvent som kallas ”lilla gården”, till exempel.
• Olika underlag och kanter ger vägledning för var man kan gå, exempelvis asfalt, grus eller plattor respektive gräsmattor och planteringar.

Döv eller hörselnedsättning

Elever som är döva eller har en hörselnedsättning behöver ha en god visuell översikt över utemiljön eftersom det främst är synen som ger information om vad som händer eller var kamraterna befinner sig. Fundera över lämplig placering av till exempel redskapsbodar så att de inte skymmer sikten.

• När ljuset är starkt behöver du tänka på att stå så att ljuset lyser på ditt ansikte, det vill säga undvika att ha solen i ryggen, för att inte blända personen som ska avläsa dina tecken eller munrörelser.
• Elever som är döva eller har en hörselnedsättning kan ha svårt med balansen. Då är det bra om det finns möjlighet att göra balansövningar utomhus. Med enkla medel kan balanslekar bli roliga aktiviteter för alla barn och elever.
• Belysningen utomhus behöver vara god när kommunikationen sker på teckenspråk eller när eleven behöver stöd av läppavläsning för att uppfatta talet.
• Använd tydliga markeringar eller avgränsningar för att undvika farliga situationer. Kan eleven uppfatta om någon ropar: ”Akta! Nu hoppar jag från gungan!”, eller höra trafikens ljud som varningssignalen från en backande lastbil? Att sätta staket runt gungorna eller mot vägar och infarter gör miljön säkrare för alla barn och elever.

Motoriska funktionsnedsättningar

• Ge barnen och eleverna rikliga och varierade möjlighet att träna balansen, till exempel i gungor, på redskap i utegym, i skogen eller på andra platser för utomhusaktiviteter.
• Se till att lekredskap och bänkar är placerade på tillgängliga underlag, som asfalt eller på mjuka plattor, istället för på sand. Det gör det möjligt för alla att ta sig fram med rullator eller rullstol.
• Använd olika lösningar för att göra anpassningar för uteaktiviteter, exempelvis ramper och trappor med ledstång och avplanande slut på rutschkanor. Traditionella gungor kan bytas ut till gungor med ryggstöd som ger mer stöd till den som vill gunga och är enklare att ta sig i och ur.
• Ta bort onödiga nivåskillnader, till exempel höga kanter på sandlådor eller runt umgängesytor, som kan hindra eleven att ta sig dit.
• Anpassa så att personer som använder rullstol kan både se och nå saker på sina villkor i utemiljön. Ha i åtanke att de som använder rullstol har lägre ögonhöjd än vad kompisarna som står har.

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

För elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är tydlig organisation och struktur i aktiviteterna lika viktigt utomhus som inomhus. Ett exempel: alla elever som vill gunga får veta att de ska stå i rad vid gungans staket. När det är tydligt hur man ska göra rätt för att vänta på sin tur underlättar det för eleverna, som annars kanske hade missat att några redan köar och sprungit förbi dem till en ledig gunga.

• Skapa bestämda platser för olika aktiviteter, exempelvis fotbollsplan, bouleplan och platser för lugn och ro.
• Avgränsa och förtydliga vilken aktivitet man gör på en specifik plats. Använd färger, bildstöd, staket eller buskar som minnesstöd: ”Kommer ni ihåg att kön börjar vid det här stora trädet?”, ”Vi lägger de här bollarna i den gula hinken”.
• Erbjud en tyst och avgränsad miljö för återhämtning, exempelvis en hängmatta.
• Ge eleven möjlighet att få stöd av en annan person i olika sociala sammanhang.
• Använd färger för att förstärka information, exempelvis ”Vår entrédörr har en grön markering vid handtaget”.