En artikel av Petri Partannen, fil.dr, leg.psykolog, specialist i pedagogisk psykologi.
Skolor är komplexa verksamheter att leda och utveckla, med såväl elevhälsopersonal, undervisande personal och annan skolpersonal organiserade i olika typer av grupper, team, arbetslag och mötesformer. I forskning kring team och organisationer beskrivs skolor som ”röriga” till sin karaktär på grund av komplexiteten (1). De mål som både skolans personal och elevhälsans personal specifikt ska arbeta mot bidrar dessutom till denna komplexitet. Elevhälsans uppdrag är att främja elevers hälsa och lärande, förebygga svårigheter och stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. En del av de mål som elevhälsan arbetar utifrån står i direkt relation till skolans utbildningsmål, andra mål är indirekta och berör uppföljning av elevers hälsa och välbefinnande, vilket är fallet till exempel med delar av det arbete som den medicinska delen av elevhälsan utför. Orsakssambanden mellan elevers hälsa och lärande är komplexa och brukar beskrivas som dubbelriktade och invävda i varandra. Precis så kan också elevhälsopersonalens och lärarnas uppdrag förstås – som invävda i och beroende av varandra.
I denna artikel kommer jag att fokusera på hur man kan stärka elevhälsoarbetets organisering och de strukturer som behöver förekomma för ett så effektivt elevhälsoarbete som möjligt med särskilt fokus på elevhälsoteamets arbete. Jag kommer att beskriva ett antal faktorer som påverkar elevhälsoarbetet och som är möjliga för er att diskutera i elevhälsoteamet och på skolan för att identifiera utvecklingsområden. Jag kommer däremot inte att i detalj beskriva vilka insatser som kan vara lämpliga som främjande, förebyggande och åtgärdande insatser då det ligger utanför artikelns fokus.
Det behöver betonas att det finns faktorer som påverkar en skolas förutsättningar, i form av resursmässiga förutsättningar som också behöver belysas när man ska utveckla ett gott elevhälsoarbete. En sådan är tillgång till elevhälsopersonal. En annan är att både elevhälsopersonal, lärare och annan skolpersonal har tid till förfogande för att planera sitt arbete och mötas för att samverka. Skolhuvudmännen har ett särskilt ansvar för att stötta skolor och rektorer att utveckla ett arbete av god kvalitet och se till att det finns förutsättningar i form av tillräckliga resurser för detta arbete.
Innan vi fokuserar på elevhälsoteamets arbetsformer, låt oss börja med en kort beskrivning av främjande, förebyggande och åtgärdande arbete, eftersom dessa utgör en viktig utgångspunkt för hur vi organiserar rutiner och arbetssätt i elevhälsoarbetet:
I Sverige liksom i många andra länder (så som till exempel Finland och USA) används olika varianter av en tredelad modell för att beskriva arbetet kring elevers behov av stöd och stimulans, som förenklat kan beskrivas som främjande, förebyggande och åtgärdande insatser (2). Elevhälsoarbetet på en skola behöver ha ledstänger – överenskomna och förankrade roller, rutiner och arbetssätt för alla dessa tre nivåer. För ett elevhälsoteam är detta en viktig överblickande uppgift som man kan diskutera: hur ser arbetet på dessa tre nivåer ut och hur ser de roller, rutiner och arbetsformer ut som stöttar detta arbete. Har vi rutiner som är förankrade och som fungerar? Har vi en rimlig grad av samsyn kring vårt arbete på de tre nivåerna?
Främjande arbete på skolnivå utgörs av generella insatser i vardagen i form av till exempel ledning och stimulans i undervisningen men också andra generella stödinsatser som kan förekomma, som riktar sig till de flesta elever på skolan. Exempel på främjande insatser utöver god undervisning kan vara till exempel samverkan mellan föräldrar och skola, hälsofrämjande insatser, arbete med att skapa goda kamratrelationer i elevgruppen, tillgängliga lärmiljöer för elever med funktionsnedsättningar, fortbildning av personal, positivt beteendestöd och utformning av fritidsverksamheter och rastverksamhet av god kvalitet. På skolan och i elevhälsoteamet är en viktig återkommande fråga att ställa sig vilka främjande insatser som är angelägna för just vår elevsammansättning, och planera och följa upp detta arbete.
Förebyggande arbete utgörs av insatser för att förebygga större skolsvårigheter och kan rikta sig till exempel till grupper av elever som man identifierar i ett tidigt skede genom iakttagelser och bedömningar av elevers hälsa, lärande och utveckling. Det kan vara olika former av stödinsatser på gruppnivå, såsom intensifierat stöd för läsutveckling, tidiga insatser för att förebygga skolfrånvaro, rutiner för att motverka mobbing, eller anpassningar som ökar tillgängligheten till undervisningen för elever med funktionsnedsättningar. Tidiga insatser förutsätter gemensamma rutiner för tidig upptäckt och lärare och fritidspedagoger har utifrån sin regelbundna kontakt med eleverna möjlighet att upptäcka elevers behov i ett tidigt skede i vardagen. För elevhälsoteamet är det därför angeläget att fundera kring hur rutinerna möjliggör ett samarbete för att identifiera behov av tidiga insatser på gruppnivå.
Åtgärdande arbete utgörs av olika former av riktade insatser till enskilda elever eller elevgrupper när skolsvårigheter av olika slag konstaterats. Det berör också insatser för särskilt stöd. Här ryms till exempel mer varaktigt undervisningsstöd i mindre grupp, särskild undervisningsgrupp, med mera. Även på denna punkt finns viktiga frågor att ställa sig i elevhälsoteamet: på vilket sätt ser vi till att bidra med tvärprofessionell kompetens i det åtgärdande arbetet?
Det bör betonas att det i vardagen förekommer ett viktigt elevhälsoarbete som inte enkelt låter sig sorteras bland dessa tre nivåerna, i form av en omsorg om och omhändertagande av elevers behov av stöd, till exempel genom att elever själva söker kontakt med elevhälsopersonal, eller att situationer uppstår spontant där elevhälsopersonalen bidrar med sin specifika kompetens. Det kan till exempel handla om riktad omsorg om elever eller elevgrupper, men också hälsosamtal, stödsamtal och kontakter med vårdnadshavare och andra myndigheter.
När elevhälsoarbetet av olika skäl inte fungerar på en skola påverkar det allas arbetsmiljö, elever som vuxna. Elevhälsopersonal kan i sådana lägen beskriva att både deras och lärarnas arbete i hög grad ”äts upp” av akuta ärenden på individnivå i ett sent skede (reaktivt) ibland med kortsiktiga lösningar som avlöser varandra och inte ger önskad effekt. Tid och arbetsformer för att planera för tidiga förebyggande insatser (proaktivt) på gruppnivå, eller främjande insatser på skolnivå förekommer inte eller ger inte önskad effekt. Denna typ av problem kan visa sig konkret i vardagen, till exempel genom att dagordningen på möten ofta uppstår ad-hoc för stunden, eller slås sönder av akuta händelser, istället för utifrån en gemensam långsiktig planering. När skolor hamnar i ett sådant akut skede är befintliga resurser ofta låsta och det är svårt att organisera flexibla lösningar.
Problemen kan också visa sig genom att det uppstår olika rollförväntningar på vad respektive professioner har för uppgift och ansvar, vilket kan skapa spänningsfält i arbetet, och bristande samarbete mellan till exempel elevhälsoteam och undervisande personal, ibland uttryckt som ”ett dike” eller distans mellan elevhälsopersonal och lärare.
När en del av verksamheten inte fungerar tillfredsställande får det ofta konsekvenser i övriga delar. Detta gäller inte minst elevhälsoarbetet och elevhälsoteamets arbete, men också undervisningsarbetet. Ändrar till exempel elevhälsoteamet sitt arbetssätt, en rutin eller sin ärendegång så påverkar detta ofta direkt lärare och arbetslag. Detta är ett skäl att undvika ensidiga beslut om förändringar och tillsammans analysera förutsättningarna och nuläget på skolan i samband med utveckling av elevhälsoarbetet.
Att arbeta systematiskt för att utveckla elevhälsoarbetet på en skola behöver därför involvera all personal på skolan eftersom både främjande och förebyggande insatser i ett tidigt skede, liksom åtgärdande insatser av god kvalitet kräver en hög grad av samverkan mellan elevhälsopersonalen, lärare och annan skolpersonal. En framgångsfaktor i ett sådant arbete kan vara att belysa skolans arbete ur ett ”helaskolan”-perspektiv där man tillsammans på skolan ser över skolans samlade roller, rutiner och arbetssätt för att utveckla såväl det främjande, förebyggande och åtgärdande arbetet (3. 4).
Det finns skillnader i vilka roller som elevhälsopersonalen respektive lärare har. Lärares roll i främjande och förebyggande arbete utgörs i hög grad av det arbete som sker i och i anslutning till undervisningen. Fritidspersonalens arbete i fritidsverksamheten utgör ytterligare en viktig pusselbit för elevhälsoarbetet. För att det främjande, förebyggande och åtgärdande arbetet ska fungera i vardagen behövs det genomtänkta kontaktytor och arbetsformer för att tillsammans planera och rollfördela insatser. Rollfrågor i en organisation, det vill säga vem ska utföra vilka uppgifter är en fråga som kräver särskilt hänsynstagande eftersom den också berör den professionella autonomin, dvs utrymmet för beslutsfattande inom den egna yrkesutövningen, något som påverkar utfallet av lärares och elevhälsopersonalens arbete (6). Det är önskvärt att undvika att ensidigt bestämma vad olika parter ska göra eller inte göra, och sträva efter att skapa en god samverkan. Att roller och ansvarsfördelningar diskuteras och genomlyses återkommande är en viktig del i förankringen av elevhälsoarbetet. När vi inte har samsyn kring roller i en verksamhet kan det ”krypa in under skinnet” på medarbetarna i form av olika förväntningar på varandra, och skapa spänningsfält som påverkar samverkan, medarbetarna och arbetet negativt.
Förutom att se över uppdrag, roller och de funktioner som förekommer i elevhälsoarbetet så är en viktig del också att se över de möten och arbetsformer som förekommer på skolan. Det behöver finnas gemensamma arbetsformer både på arbetslagsnivå och på elevhälsoteamsnivå, samt i samverkan mellan dessa, där man kan fokusera på främjande insatser, insatser i ett tidigt skede för att förebygga mer omfattande skolsvårigheter, liksom också att samordna åtgärdande insatser.
Detta innebär att arbetsformerna inte enbart kan vara fokuserade på insatser i ett sent skede när problem redan uppstått och blivit omfattande. Utvärderingar pekar på att insatser ofta sätts in utan att elevens behov har belysts, vilket kan leda till att man sätter in standardiserade insatser i form av till exempel extra anpassningar (7). Därför är rutinerna och arbetsformerna där man i ett tidigt skede identifierar elevers behov av stöd genom att belysa faktorer och möjliga orsaker till elevers skolsvårigheter avgörande.
Mer konkret innebär det att ”vägen mellan” elevhälsoteamet och dess kompetenser och undervisande personal ofta behöver tydliggöras i rutinerna, och förankras så att de är välkända av alla. Det är en fördel om de formella rutinerna innebär relativt ”låga trösklar” för att lärare och annan skolpersonal i ett tidigt skede ska kunna få tillgång till elevhälsans kompetenser, att rutiner möjliggör att elever och vårdnadshavare kan nå elevhälsopersonal, och att undvika att elevhälsoarbetet styrs av informella rutiner. När en skolas elevhälsoarbete styrs i hög grad av informella processer kan det leda till att elevhälsoarbetet inte sker systematiskt och likvärdigt på en skola, och att det tenderar vara mer reaktivt i ett senare skede när problemen har blivit mer omfattande. Ett viktigt område att undersöka är därför hur lärare kan göra för att söka stöd från elevhälsans kompetenser på ett sådant sätt så att det inte sker i ett sent skede, med höga trösklar och krav på dokumentation.
Det behöver finnas strukturerade mötesformer när frågor från lärare och arbetslag lyfts tillsammans med elevhälsoteamet där man belyser elevers behov allsidigt utifrån olika perspektiv. Mötesteknik och samtalsmetodik är därför två viktiga delar i att skapa ändamålsenliga möten. Eftersom det ofta finns en rad olika samverkande faktorer som påverkar elevers förutsättningar för hälsa, lärande och utveckling är det viktigt att arbetsformerna ger möjlighet att belysa frågeställningar utifrån ett tvärprofessionellt perspektiv.
I genomlysning av arbetsformer kan man titta på hur dagordning och innehåll för möten sätts och hur möten leds på ett strukturerat sätt i relation till syftet med mötet. Vidare kan man diskutera hur man belyser frågor på ett allsidigt sätt där man tar del av och drar nytta av lärares, övrig skolpersonals och elevhälsoprofessionernas synpunkter och kunskaper. Man kan också genomlysa hur och vilka beslut som tas, hur allas roller och ansvarsfördelning tydliggörs i de insatser som beslutas om, samt hur effekterna av insatser följs upp.
Att planera elevhälsoteamets arbete i ett läsårsperspektiv i ett årshjul kan underlätta för att synliggöra planering, uppföljning och utvärdering över ett verksamhetsår. Det möjliggör också avstämningar med lärare och arbetslag inte enbart när problem har uppstått, utan också för att följa upp förebyggande insatser i ett tidigare skede, liksom främjande insatser.
Det blir tydligt att skolan är en komplex verksamhet när man belyser frågor om vilka mål, arbetsformer och arbetssätt, roller och ansvarsfördelningar och rutiner som man behöver utveckla i samverkan i skolans samlande elevhälsoarbete. På de flesta skolor finns ett spänningsfält mellan de långsiktiga målen och det som är möjligt att utveckla kortsiktigt och som är praktiskt görbart vid varje tidpunkt. Det finns faktorer som vi kan påverka som kan göra skillnad för eleverna och deras hälsa och lärande, och det finns faktorer som vi inte kan påverka i lika hög grad, som aspekter av samhällsutvecklingen, eller de förutsättningar som elever har med sig från sina uppväxtvillkor.
I elevhälsoarbetet är det viktigt att försöka förenkla rutiner och arbetsformer och skala av sådant som inte leder till effektiva insatser på de tre nivåerna. Frågor som är av mer komplex karaktär där det behövs tvärprofessionella insatser och samordning lämpar sig bättre för teamarbete. Det är därför viktigt att diskutera vilka insatser som kräver samverkan genom elevhälsoteamet, och vilka som kan genomföras utan att de behöver lyftas till elevhälsoteamet, för att undvika en överdriven och tungrodd organisation av elevhälsoarbetet. Att återkommande utvärdera och självkritiskt granska den egna verksamheten är en viktig del i arbetet. Vi på skolan kan samverka på ett sådant sätt så att vi strävar efter att skapa ett så finmaskigt nät av stöd som möjligt, med kompletterande roller mellan lärare, arbetslag, fritidsverksamhet, elevhälsoprofessioner och annan skolpersonal. Elever som lämnar skolan med goda kunskaper, förmågor och färdigheter har fått med sig en av de främsta friskfaktorerna som bidrar till hälsa och anpassning till vuxenlivet.
Jarl, M., Andersson, K., & Blossing, U. (2021). Organizational characteristics of successful and failing schools: A theoretical framework for explaining variation in student achievement. School Effectiveness and School Improvement, 32(3), 448-464.
Reynolds, M. C. (1962). A Framework for Considering Some Issues in Special Education. Exceptional Children, 28(7), 367-370.
Skolverket (2019). Hälsa för lärande – lärande för hälsa.
Skott, P. (2022). Successful health-promoting leadership – A question of synchronization. Health Education, Vol. 122 No. 3, pp. 286-303
Partanen, P. (2012). Att utveckla elevhälsa. Skolutvecklarna Sverige Publit.
Caldwell, B. J., (2018) School Leadership and Professional Autonomy. Wales Journal of Education 20(2), 10-34.
SOU 2021:11. Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven – aktivt stöd- och elevhälsoarbete samt stärkt utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning.
Publicerat 2024-08-27