Sätta ramar

För att mentorskapet ska fungera på ett bra sätt är det viktigt att sätta ramar. Det innebär att ni sätter gränser och regler för ert samarbete.

Sätt ramarna i inledningen av samarbetet genom att göra ett antal överenskommelser om gränser och gemensamma regler. I ramarna beskriver ni vad ni tar upp, vad ni gör och vad ni inte gör som mentor och student. Det kan handla om praktiska frågor eller om vad studenten kan förvänta sig att få hjälp med och hur ni pratar med andra om det som berör ert samarbete.

Skriv ner era ramar

Prata om era gränser och regler och skriv ner dem tillsammans i checklistan för första mötet eller i ett annat dokument. Det passar att göra den andra gången du och studenten träffas.

Tänk på att:

  • Formulera tydliga ramar för din uppgift som mentor. Ta även med de riktlinjer som lärosätet har för uppdraget.
  • Prata öppet igenom ramarna då och då. Ta dem inte för givet. Stäm av att de fortfarande fungerar för er båda.
  • Ramarna är till för att ge trygghet och förutsägbarhet för er båda. Du har ett extra ansvar för att upprätthålla dem.

Om ramarna överskrids

Om du behöver påminna studenten om ramarna så gör det på ett positivt, tydligt och respektfullt sätt. Var både rak och snäll.

  • Visa precis vad du menar genom att lyfta fram de överenskommelser om regler och gränser som ni har skrivit ner.
  • Koppla de nedskrivna överenskommelserna till den situation som ni är i just nu. Sätt ord på vad du menar.
  • Ta reda på vad som ligger bakom den uppkomna situationen genom att ställa ett par öppna frågor. Men utgå alltid ifrån att ramarna i första hand är till för att följas, även om det förstås finns tillfällen när ramarna i sig behöver omformuleras.

Två exempel

Det händer att studenter efterfrågar annan eller mer hjälp från mentorerna än vad som är meningen, till exempel när det handlar om skrivuppgifter. Då kan du påminna genom att säga "Jag kan inte hjälpa dig att skriva hela texten, det måste du göra själv. Innehållet måste vara ditt. När du är klar kan jag hjälpa dig med stavfel och meningsbyggnad".

Gränsdragningen mellan att hjälpa konkret i studierna gentemot att vara ett stöd kan ibland vara svår.

Ett annat exempel som illustrerar detta kan vara om din student frågar dig om konkreta frågor relaterade till utbildningen. En fråga som "Kan du förhöra mig på kalciumsulfats atomstruktur och isotoper?" ligger närmare att ge stöd än till exempel "Kan du förklara kalciumsulfats atomstruktur för mig?". Det är viktigt att du påminner studenten om din roll och klargör den vid behov. Det vinner ni båda på i längden.

Öppna frågor som de här belyser hur studenten kan hitta lösningar:

  • Vilken person ska du fråga om du funderar över den där uppgiften?
  • Hur kontaktar du den personen?
  • Om du inte vet vilken sal du ska gå till när du har föreläsning, hur gör du för att ta reda på det?

En förtroenderelation

Mentorskapet är en förtroenderelation. Du och studenten måste skapa en tydlig gemensam bild av vad du får berätta och inte får berätta för andra om det här uppdraget. Vad kan du säga till dina kompisar? Och om ni skulle träffas av en slump, hälsar ni på varandra då? Hur?

Fundera igenom vad du som mentor faktiskt behöver veta och inte veta om studenten för att kunna utföra ditt uppdrag. Du behöver antagligen veta en del om studentens funktionsnedsättning och vilka konsekvenser den kan leda till i praktiken, men din roll motsvarar aldrig den roll som psykologer, kuratorer eller andra professioner har. Ibland är gränsdragningen svår och känner du att du behöver stöd kan du alltid prata med samordnaren vid lärosätet.

Sätt dina egna ramar

Som mentor måste du ofta göra en avvägning när det gäller vilken hjälp som studenten faktiskt behöver för att utvecklas och vilken hjälp du kan och bör erbjuda. Du måste hålla dig inom ramarna för uppdraget även om du skulle kunna och vilja göra mycket mer.

Ditt mentorskap får aldrig påverka dina egna studier i negativ riktning. Mentorskapet är ett extrajobb. Det är lätt att bli alltför engagerad i studenten eller att värdera extrapengarna högre än de egna studierna. Tänk igenom din situation kontinuerligt och sätt ramar även för dig själv i ditt uppdrag. Det gör det lättare för dig att utvärdera om uppdraget är på väg att ta för stor plats i ditt eget liv. Känner du att mentorskapet av någon anledning tar för mycket tid bör du vända dig till samordnaren på lärosätet i ett tidigt stadium för att diskutera din arbetssituation.

Du bör också vara uppmärksam på vilka dina egna stressreaktioner. Om du påverkas av stress kan du tänka över din situation. Finns det någonting som du kan ändra på som skulle minska din stress?


 Gå vidare till sidan Skapa mål.

Publicerat onsdag 27 november 2019