Begreppslista

AKK

AKK står för Alternativ och Kompletterande Kommunikation och innebär att man kompletterar eller ersätter tal eller språk. Förutom uttryckssätt som kroppsspråk och gester (ibland kallade naturliga AKK-former), finns specifika AKK-former som tecken, bilder, blissymboler och ord. TAKK står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation.

Anknytning

Anknytning betyder att det finns starka känslomässiga band mellan människor. För ett barn är en trygg anknytning till minst en person nödvändig för att bli en trygg individ med god självkänsla, och för att själv kunna utveckla kärleksfulla relationer.
Anknytningsteorin ger förståelse för små barns signaler och behov, så att vi kan respektera dessa och organisera en förskoleverksamhet som passar de små barnens grundläggande behov av trygghet och nära relationer, vilket ger dem förutsättningar för lek och lärande.

Barn i behov av särskilt stöd

Enligt skollagen ska barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ges sådant stöd som deras speciella behov kräver. Vilka barn som kan ingå i gruppen "barn i behov av särskilt stöd" är inte närmare preciserat, men, prepositionen "i" till skillnad från "med", indikerar att det särskilda behovet uppstår i en viss situation.

Beprövad erfarenhet

Beprövad erfarenhet är något mer än erfarenhet, den är prövad. Den är också dokumenterad, i varje fall på något sätt kommunicerad, så att den kan delas med andra. Den är kollegialt granskad utifrån kriterier som är relevanta för erfarenhetens verksamhetsinnehåll och den är prövad utifrån etiska principer. Begreppet kommer därmed nära det vetenskapliga arbetssättet, även om innehållet kan vara ett annat än det vetenskapligt genererade.

Delaktighet

Delaktighet innebär att barnet har möjlighet att ta del av verksamheten samt är accepterad och engagerad. Barnet har tillgång till nödvändiga resurser för att kunna delta. I en modell för delaktighet innefattas dessa sex aspekter: tillhörighet, tillgänglighet, samhandling, erkännande, engagemang och autonomi.

Diagnos

En medicinsk diagnos kan handla om barnets medfödda svårigheter eller om symptom som barnet uppvisar, till exempel en neuropsykiatrisk diagnos. Det krävs ingen diagnos för att ett barn ska få det stöd som det behöver i förskolan. Diagnosen får heller inte styra det pedagogiska arbetet i förskolan.

Engagemang

Barns engagemang i förskoleverksamheten är en så kallad frisk-faktor för psykisk hälsa, se 'salutogent perspektiv'. Engagemang betyder att barnet är närvarande i förskolans aktiviteter och sammanhang. Det betyder också att barnet är aktivt involverad i samspel med vuxna, andra barn, aktiviteter eller med material som gynnar barnets utveckling och lärande. Barnets involvering handlar om uppmärksamhet, fokus och ihärdighet.

Evidensbaserad metod

En metod som används för att få fram bästa möjliga kunskap i form av vetenskaplig kunskap och beprövade erfarenheter. Det kan dock vara svårt att veta vilka metoder som får fram sådan kunskap och vad som är bästa möjliga kunskap i exempelvis olika förskolor och situationer.

Funktionshinder

När en person med nedsatt funktion möter en miljö eller en situation som inte matchas till personens förutsättningar vilket får till följd att hinder uppstår.

Funktionsnedsättning

När en förmåga hos en person har nedsatt funktion, kroppsligt och eller mentalt.

Förebyggande arbete

Att arbeta med förskolans uppdrag med fokus på alla barn handlar om att skapa goda inlärningsmiljöer och ett utvecklingsstödjande klimat och motverka att svårigheter uppstår. Utmaningen är att skapa medvetna och välgrundade arbetssätt där personalen gemensamt granskar och utvecklar sina handlingar och sin verksamhet utifrån styrdokument, vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Inflytande

Barn ges möjlighet att påverka sin egen vardag på ett påtagligt sätt. Barnets egen röst blir hörd och barnet ses som ett skapande subjekt.

Intersubjektivitet, primär och sekundär

Intersubjektivitet betyder ungefär ömsesidig förståelse. I lek innebär det att de som leker är medvetna om att de riktar uppmärksamheten mot samma sak och är överens om det. Primär intersubjektivitet är den första ömsesidigheten i lek när till exempel den vuxne och barnet ser på varandra och jollrar och leker. Sekundär intersubjektivitet innebär att barnet kan följa den andres blick eller pekande finger, de riktar båda sin uppmärksamhet mot samma sak, till exempel att rulla bollen mellan sig.

Intervention

Tidig intervention är en medveten förebyggande och främjande handling. En pedagogisk intervention medför att svårigheter undviks och barnet istället får lyckas.

Introduktion

Introduktion, tidigare kallat inskolning, är den tiden som pedagoger och arbetslag ansvarar för, planerar för och avsätter tid och resurser för att ge vårdnadshavare och barn möjlighet att bygga upp goda relationer i den nya förskolan, så att de kan bli trygga i förskolans verksamhet med såväl kamrater som pedagoger.

Joint attention eller delat uppmärksamhetsfokus

Delat uppmärksamhetsfokus är en förmåga, som innefattar flera beteenden med det gemensamma målet att kommunicera med någon om ett objekt. Kommunikationen sker via riktad ögonkontakt, via yttranden eller med gester. Det kan vara när barnet ger respons till den vuxne genom att följa dennes blick eller pekande, eller när barnet initierar blick eller rörelse, för att väcka uppmärksamheten hos kommunikationspartnern.

KASAM

KASAM står för Känsla Av SAMmanhang. Enligt Aaron Antonovsky bestäms graden av friskhet av KASAM, som i sin tur är uppbyggt av tre beståndsdelar: Att en person känner begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i livet. Se även 'salutogent perspektiv'.

Kollegialt lärande

Gemensam kompetensutveckling mellan kollegor genom strukturerat samarbete. Tillsammans tillägnar sig personalen kunskaper och färdigheter. I kollegialt lärande betonas processen som en väg för att formulera problem, lösa problem samt kritiskt granska sitt eget och andras arbete för att utveckla verksamheten.

Kommunikation

Kommunikation betyder att dela, att göra gemensam. Man kan beskriva kommunikation som överförande av ett budskap från en individ till en annan. Det kan vara medvetet eller omedvetet, och allt ifrån gester, blickar, skratt eller skrik till talat språk. I begreppet kommunikation innefattas att budskapet blir tolkat av mottagaren, medvetet eller omedvetet.

Lekandets transformationer

Lekandets transformationer handlar om att i låtsasleken "förvandla" något och tillskriva det en ny betydelse, så kan till exempel en soffa bli ett sjörövarskepp, pennan kan bli en kikare och en halsduk kan bli en piratmantel. Den som leker tänker sig "förvandlingen" och ser den framför sin inre syn.

Lekformer

Olika teoretiker och forskare inom lek delar ofta in leken i olika former, för att lättare kunna beskriva dem. Dessa former är teoretiska konstruktioner. När barn leker blandar de ofta olika former i samma lek. De vanligaste sätten att dela in olika lekformer är:

  • Fysisk lek – rörelselek är lek som utgår från den egna kroppen.
  • Ensamlek – när barnet leker själv
  • Parallell-lek eller bredvidlek – när barn leker samma lek bredvid varandra. De inspirerar och imiterar varandra, men samtidigt är det inte gemensam lek.
  • Social lek – samlek, när flera leker gemensam lek tillsammans.
  • Roll-lek, låtsaslek eller symbolisk lek – när barnen gör transformationer i leken och tar en roll som någon annan i leken, till exempel en hundvalp eller mamma.
  • Fri lek avser den tid av dagen då barnen kan leka fritt utan att störas av andra aktiviteter.
  • Ute-lek avser lek under utevistelsen.

Lekbarhet

Lekbarhet är ett begrepp som står för en villighet att leka och ha en lekfull inställning, så att andras inviter till exempel tolkas positivt som en inbjudan till lek.

Likvärdig förskola

Förskolan ska erbjuda en likvärdig verksamhet för alla barn. Verksamheten ska bedriva ett aktivt och målinriktat arbete för att främja lika rättigheter och möjligheter för alla.

Loggbok

Loggbok, eller reflektionsbok, sätter ord på våra tankar. Genom loggboken kan kunskap utvecklas om vad, hur och varför vi handlar och tänker som vi gör. Texten gör det möjligt att analysera och diskutera handlingar, tankar och erfarenheter.

Lågaffektivt bemötande

Pedagogens ansvar att bevara lugnet i bemötandet när barnet är i affekt. Kunna analysera vad som triggar igång reaktionen, anpassa förhållningssättet därefter samt att utveckla strategier för att "ligga steget före". Till exempel bekräfta barnets känsla, "jag ser att du är arg", istället för att korrigera barnet, "skärp dig".

Medlekare

Medlekare handlar om hur den vuxne kan delta i leken utan att styra den. Istället tar den vuxne den underordnade roll barnet tilldelar henne, som patient, kund eller besökare när barnet är doktor, butiksbiträde eller värd. Den vuxne deltar på barnens villkor.

Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning

Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) är en svensk samlingsbenämning för olika typer av psykiatriska diagnoser, till exempel ADHD, ADD, Tourettes syndrom och autism. Oftast ställs neuropsykiatriska diagnoser i barndomsåren.

Perspektivisera och problematisera

Att inta olika perspektiv innebär att se saker från olika synvinklar. Det kan handla om att se barnet, sina egna och andras handlingar eller verksamheten från olika perspektiv. Att perspektivisera och problematisera tillvaron är nödvändigt för att få syn på sina egna och andras förgivettagna föreställningar och tillvägagångssätt, vilket i sin tur kan utmana förskolans verksamhet och därmed ges möjlighet till utveckling.

Play-face

"Play-face" är ett uttryck som beskriver hur vi ser ut i ansiktet när vi vill leka, ett öppet ansiktsuttryck, ofta med höjda ögonbryn och lite uppspärrade ögon och leende eller öppen mun.

Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är ett paraplybegrepp för vitt skilda diagnoser och tillstånd som psykos, bipolärt syndrom, depressivt syndrom, tvångssyndrom, beroendeproblematik, med mera – ofta i kombination med varandra. Tillståndet är långvarigt och förmågan att hantera vardagen påverkas negativt.

Reflektionstid

Avsatt tid för att reflektera över den egna pedagogiska praktiken som ett led i att utveckla verksamheten. Det är timmar då personalen ställer frågor till sig själva och varandra kring det dagliga arbetet i förskolan. I reflektionen undersöks och diskuteras vad som gjorts tidigare och hur lärdomar och erfarenheter kan användas framöver.

Relationellt och kategoriskt perspektiv

I ett relationellt perspektiv ligger fokus på relationer, kommunikation och interaktion. Många formuleringar i läroplanen för förskolan (LpFö 98 reviderad 2016) kan härledas till ett relationellt perspektiv och perspektivet är nära förknippat med inkludering. I ett relationellt perspektiv blir pedagogernas handlingar och lärmiljö viktiga att undersöka för att förstå hur och varför barn hamnar i svårigheter, eftersom man menar att det är i situationen som svårigheter uppstår. Det är inte i första hand barnets tillkortakommanden som är av intresse utan hur omgivningen möter varje barns individuella behov. All personal har ett gemensamt ansvar för pedagogiska insatser och långsiktiga lösningar är att föredra.
I ett kategoriskt perspektiv däremot reduceras svårigheter till barnets egna brister eller otillräckliga hemförhållanden. Uttrycket 'särskilda behov' har sitt ursprung i individuella hinder så som medfödda svårigheter. I ett kategoriskt perspektiv sätts åtgärder oftast in för det enskilda barnet för att lösa akuta problem. Lösningarna är oftast kortsiktiga.

Salutogent perspektiv

I ett salutogent perspektiv fokuseras hälsosamma resurser och förmågor i stället för att rikta uppmärksamheten mot det som är sjukt eller inte fungerar. Det vill säga så kallade frisk-faktorer snarare än risk-faktorer. Helhetssyn är ett centralt begrepp, vilket innebär att hela barnets livssituation och välbefinnande ska tas i beaktande. I ett salutogent perspektiv ses människan som en helhet där kropp och själ inte kan behandlas som enskilda delar utan bör ses som en oupplöslig enhet. Antonovsky utvecklade begreppet "sense of coherence" (på svenska: känsla av sammanhang, KASAM). KASAM består av tre komponenter: a) begriplighet, som innebär att det som händer går att förklara och förstå, b) hanterbarhet, som innebär att man inte är ett offer för omständigheterna, utan att man har de verktyg som behövs för att påverka skeenden och c) meningsfullhet, som innebär att man är delaktig i de processer som sker i livet och att det man är med om känns meningsfullt. I ett sådant perspektiv sätts barnet i centrum och ses som den viktigaste resursen på förskolan.

Samspel – samlek – samarbete

Ordkedjan samspel, samlek och samarbete vill beskriva en utvecklingslinje för mänskliga interaktioner. Först utvecklas det tidiga, delvis icke-verbala samspelet mellan barn och vårdnadshavare. Under förskoleåren utvecklas samleken, med turtagning, utveckling av samförstånd och ömsesidighet mellan barnen och mellan barn och vuxen. Därefter utvecklas förmågan till samarbete med flera personer mot ett gemensamt, långsiktigt mål.

Sköra barn och sköra familjer

Barn i familjer med exempelvis psykosociala svårigheter, se 'psykisk ohälsa'. Barn med ökad sårbarhet på grund av genetiska orsaker eller på grund av trauma. Arv och miljö påverkar familjens och barnets livsvillkor.

Särskilda behov

Se 'relationellt perspektiv'.

Särskilt stöd

Begreppet särskilt stöd är inte närmare preciserat i skollagen. Enligt Skolverket är särskilt stöd insatser av ingripande karaktär som normalt inte är möjliga att genomföra inom den ordinarie undervisningen.

Tidiga insatser

Tidiga insatser handlar om att stödja barns utveckling och lärande genom att erbjuda framgångsrika strategier och tillgängliga lärmiljöer. Behov av analys kring barns engagemang och intresse för utformning av den pedagogiska miljön som ger barn möjlighet att lyckas. Motsatsen är "vänta och se".

Tillgänglighet

Tillgänglighet innebär att lärandet ses i relation till verksamhetens förmåga att anpassa lärmiljön utifrån förutsättningar för lärandet kopplat till den pedagogiska, sociala och fysiska miljön sett till barnens behov. Tillgänglighet är de förutsättningar som krävs för att alla barn ska kunna vara delaktiga och inkluderade i verksamheten utifrån sina egna möjligheter. 

Tolka

Vi tolkar hela tiden de signaler vi får från andra, till exempel vad ett barns beteende kan berätta för oss om vad det är som barnet försöker kommunicera till sin omgivning. Våra tolkningar utgår ifrån vår egen tidigare erfarenhet och från vår kunskap. Mer kunskap och mer erfarenhet gör det möjligt för oss att göra mer medvetna och professionella tolkningar.

Tydliggörande pedagogik

Tydliggörande pedagogik används för att skapa en meningsfull, hanterbar och begriplig lärmiljö för alla barn. Pedagogerna skapar en tillgänglig lärmiljö som ger svar på frågor som:

  • Var ska jag vara?
  • Vem ska jag vara med?
  • Vad ska jag göra? Hur ska jag göra?
  • När? Hur länge? Vad händer? Vad händer sedan?

Undervisning

I ett förskolesammanhang innebär undervisning medvetna pedagogiska handlingar och förhållningssätt i enlighet med förskolans uppdrag, med målet att skapa förutsättningar så att barnen ges möjlighet att utvecklas och lära.

Publicerat måndag 19 september 2016 Granskat torsdag 19 januari 2017