Begreppslista

Här är en lista med ord och begrepp som används i stödmaterialet för förskolan, eller som anknyter till de ämnen som tas upp. Förklaringarna är hämtade ifrån olika källor: Specialpedagogiska skolmyndighetens webbplats och publikationer, forskare i projektets referensgrupp och ordböcker. Tanken är att både yrkesspråket och samsynen kan utvecklas när det finns ett gemensamt vokabulär i förskolan.

AKK

AKK står för alternativ och kompletterande kommunikation. Det innebär att man kompletterar eller ersätter tal eller språk. Förutom uttryckssätt som kroppsspråk och gester (ibland kallade naturliga AKK-former), finns specifika AKK-former som tecken, bilder, symboler och ord.

TAKK står för tecken som alternativ och kompletterande kommunikation. Det innebär att tecken som lånas från det svenska teckenspråket används för att visuellt förstärka det talade språket.

Läs mer om AKK på Specialpedagogiska skolmyndighetens webbplats.

Anknytning

Anknytning betyder att det finns starka känslomässiga band mellan människor. För ett barn är en trygg anknytning till minst en person nödvändig för att barnet ska kunna bli en trygg individ med god självkänsla som kan utveckla trygga och kärleksfulla relationer.

Anknytningsteorin ger förståelse för små barns signaler och behov, så att vi vuxna kan respektera dem. Då kan vi organisera en förskola som passar de små barnens grundläggande behov av trygghet och nära relationer, vilket ger dem förutsättningar för att utveckla både lek och lärande.

Barn i behov av särskilt stöd

Enligt Skollagen ska barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ges sådant stöd som deras speciella behov kräver. Vilka barn som kan ingå i gruppen "barn i behov av särskilt stöd" är inte närmare preciserat, men, prepositionen "i" till skillnad från "med", indikerar att det särskilda behovet uppstår i en viss situation.

Beprövad erfarenhet

Beprövad erfarenhet är något mer än erfarenhet, den är prövad. Den är också dokumenterad, i varje fall på något sätt kommunicerad, så att den kan delas med andra. Den är kollegialt granskad utifrån kriterier som är relevanta för erfarenhetens verksamhetsinnehåll och den är prövad utifrån etiska principer. Begreppet kommer därmed nära det vetenskapliga arbetssättet, även om innehållet kan vara ett annat än det vetenskapligt genererade.

Läs mer om beprövad erfarenhet och vetenskapliga förhållningssätt på Skolverkets webbplats.

Delaktighet

Delaktighet innebär att ett barn har möjlighet att ta del av utbildningen, samt är accepterad och engagerad. Barnet har tillgång till nödvändiga resurser för att kunna delta. I en modell för delaktighet innefattas dessa sex aspekter, som alla går att observera: tillhörighet, tillgänglighet, samhandling, erkännande, engagemang och autonomi.

I DATE Lärmaterial för förskolan finns konkret och inspirerande material för förskolans likabehandlingsarbete, exempelvis sagor, lekar och övningar.

Läs mer om delaktighet i på Specialpedagogiska skolmyndighetens webbplats.

Diagnos

En medicinsk diagnos kan handla om barnets medfödda svårigheter eller om symptom som barnet uppvisar, till exempel en neuropsykiatrisk diagnos. Det krävs aldrig någon fastställd diagnos för att barn ska få det stöd som de behöver i förskolan. Diagnosen får heller inte styra det pedagogiska arbetet i förskolan.

Engagemang

Engagemang betyder att barnet är aktivt närvarande i förskolans aktiviteter och sammanhang. Det betyder också att barnet är aktivt involverad i samspel med vuxna, andra barn, aktiviteter eller med material som gynnar barnets utveckling och lärande. Barnets involvering handlar om uppmärksamhet, fokus och ihärdighet.

Barns engagemang i förskoleverksamheten är en viktig observerbar frisk-faktor för psykisk hälsa, se Salutogent perspektiv nedan. Se även denna artikel om aktuell forskning om barns engagemang.

Evidensbaserad metod

En evidensbaserad metod är en metod som används för att få fram bästa möjliga kunskap i form av vetenskaplig kunskap och beprövade erfarenheter. Det kan dock vara svårt att veta vilka metoder som får fram sådan kunskap och vad som är bästa möjliga kunskap i exempelvis olika förskolor och situationer.

Läs mer om evidens på Skolverkets webbplats.

Funktionshinder

När en person med nedsatt funktion möter en miljö eller en situation som inte matchas till personens förutsättningar vilket får till följd att hinder uppstår.

Funktionsnedsättning

När en förmåga hos en person har nedsatt funktion, kroppsligt eller mentalt.

Förebyggande arbete

Att arbeta med förskolans uppdrag med fokus på alla barn handlar om att skapa goda inlärningsmiljöer och ett utvecklingsstödjande klimat och motverka att svårigheter uppstår. Utmaningen är att skapa medvetna och välgrundade arbetssätt där personalen gemensamt granskar och utvecklar sina handlingar och sin verksamhet utifrån styrdokument, vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Inflytande

Barn ges möjlighet att påverka sin egen vardag på ett påtagligt sätt. Barnets egen röst blir hörd och barnet ses som ett skapande subjekt.

Intersubjektivitet, primär och sekundär

Intersubjektivitet betyder ungefär ömsesidig förståelse. I lek innebär det att de som leker är medvetna om att de riktar uppmärksamheten mot samma sak och är överens om det.

  • Primär intersubjektivitet är den första ömsesidigheten i lek när till exempel den vuxne och barnet ser på varandra och jollrar och leker.
  • Sekundär intersubjektivitet innebär att barnet kan följa den andres blick eller pekande finger, de riktar båda sin uppmärksamhet mot samma sak, till exempel genom att rulla en boll mellan varandra.

Intervention

Tidig intervention är en medveten förebyggande och främjande handling. En pedagogisk intervention medför att svårigheter undviks och barnet istället får lyckas.

Introduktion eller inskolning

Introduktion kallades tidigare inskolning. Det är den tid då pedagoger och arbetslag ansvarar för, planerar för och avsätter tid och resurser för att ge vårdnadshavare och barn möjlighet att bygga upp goda relationer i den nya förskolan. Målet är att de ska vara trygga i förskolans verksamhet med såväl kamrater som pedagoger.

Joint attention eller delat uppmärksamhetsfokus

Delat uppmärksamhetsfokus är en förmåga, som innefattar flera beteenden med det gemensamma målet att kommunicera med någon om något. Kommunikationen sker via riktad ögonkontakt, via yttranden eller med gester. Det kan vara när barnet ger respons till den vuxne genom att följa dennes blick eller pekande, "Titta lampan!", eller när barnet initierar blick eller rörelse, för att väcka uppmärksamheten hos kommunikationspartnern.

KASAM

Se Salutogent perspektiv nedan.

Kollegialt lärande

Gemensam kompetensutveckling mellan kollegor genom strukturerat samarbete. Tillsammans tillägnar sig personalen kunskaper och färdigheter. I kollegialt lärande betonas processen som en väg för att formulera problem, lösa problem samt kritiskt granska sitt eget och andras arbete för att utveckla verksamheten.

Läs mer om evidensen bakom metoden kollegialt lärande på den här sidan i stödmaterialet.

Kommunikation

Kommunikation betyder att dela, att göra gemensam. Man kan beskriva kommunikation som överförande av ett budskap från en individ till en annan. Det kan vara medvetet eller omedvetet, och allt ifrån gester, blickar, skratt eller skrik till talat språk och teckenspråk.

I begreppet kommunikation innefattas att budskapet blir tolkat av mottagaren, medvetet eller omedvetet.

Lekandets transformationer

Lekandets transformationer handlar om att i låtsasleken "förvandla" något och tillskriva det en ny betydelse, så kan till exempel en soffa bli ett sjörövarskepp, pennan kan bli en kikare och en halsduk kan bli en piratmantel. Den som leker tänker sig "förvandlingen" och ser den framför sin inre syn.

Lekformer

Olika teoretiker och forskare inom lek delar ofta in leken i olika former, för att lättare kunna beskriva dem. Dessa former är teoretiska konstruktioner. När barn leker blandar de ofta olika former i samma lek. De vanligaste sätten att dela in olika lekformer är:

  • Fysisk lek – rörelselek är lek som utgår från den egna kroppen.
  • Ensamlek – när barnet leker själv
  • Parallell-lek eller bredvidlek – när barn leker samma lek bredvid varandra. De inspirerar och imiterar varandra, men samtidigt är det inte gemensam lek.
  • Social lek – samlek, när flera leker gemensam lek tillsammans.
  • Roll-lek, låtsaslek eller symbolisk lek – när barnen gör transformationer i leken och tar en roll som någon annan i leken, till exempel en hundvalp eller mamma.
  • Fri lek avser den tid av dagen då barnen kan leka fritt utan att störas av andra aktiviteter.
  • Ute-lek avser lek under utevistelsen.

Lekbarhet

Lekbarhet är ett begrepp som står för en villighet att leka och ha en lekfull inställning, så att andras inviter till exempel tolkas positivt som en inbjudan till lek.

Likvärdig förskola

Enligt Skollagen ska utbildningen vara likvärdig oavsett var i landet den anordnas. Den ska ta hänsyn till barns olika förutsättningar och behov och anpassas till alla barn i förskolan. Det innebär att utbildningen inte kan utformas på samma sätt överallt och att förskolans resurser därför inte ska fördelas lika. (Lpfö 18)

Förskolan ska bedriva ett aktivt och målinriktat arbete för att främja lika rättigheter och möjligheter för alla barn. Se även delaktighet och tillgänglighet.

Loggbok

Loggbok, eller reflektionsbok, kan hjälpa oss att sätta ord på våra tankar och erfarenheter. Genom loggboksskrivande kan vår egen kunskap utvecklas om hur och varför vi handlar och tänker som vi gör. Texten gör det möjligt att analysera och diskutera handlingar, tankar och erfarenheter.

Lågaffektivt bemötande

Pedagogens ansvar är att bevara lugnet i bemötandet när barnet är i affekt, genom att analysera vad som triggar igång reaktionen, anpassa förhållningssättet därefter samt att utveckla strategier för att ligga steget före. Till exempel genom att bekräfta barnets känslor: "Jag ser att du är jättearg och besviken", istället för att korrigera barnet: "Du vet att du inte får ...".

Medlekare

Medlekare handlar om hur den vuxne kan delta i leken utan att styra den. Istället tar den vuxne den underordnade roll barnet tilldelar henne, som patient, kund eller besökare när barnet är doktor, butiksbiträde eller värd. Den vuxne deltar på barnens villkor.

Metakommunikation

Samtal om hur vi kommunicerar med varandra och om vad vi kommunicerar med varandra kan vi kalla metakommunikation.

Metakommunikation är människans förmåga att göra sin språkliga och icke-språkliga kommunikation till föremål för reflektion, kommunikation och analys med sig själv eller tillsammans med andra.

Det är lika viktigt vad som sägs som hur budskapet framställs: genom mimik, gester, tonfall ‒ det ger oss ledtrådar till hur vi kan tolka budskapet. Att stimulera och bjuda in barn till metakommunikation ökar barnets abstraktionsförmåga och leder till färre missförstånd i kommunikation, lek och samspel.

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, npf, är en svensk samlingsbenämning för olika typer av psykiatriska diagnoser, till exempel adhd, add, Tourettes syndrom och autismspektrumtillstånd. Oftast ställs neuropsykiatriska diagnoser i barndomsåren.

Läs mer om npf på Specialpedagogiska skolmyndighetens webbplats.

Perspektivisera och problematisera

Att inta olika perspektiv innebär att se saker från olika synvinklar. Det kan handla om att se barnet, sina egna och andras handlingar eller förskolan i stort från olika perspektiv.

Att perspektivisera och problematisera tillvaron är nödvändigt för att få syn på sådant som vi tar för givet. Med nya perspektiv kan vi få fler svar på våra frågor och komma vidare i utvecklingen.

Play-face

"Play-face" eller "lekansikte" är ett uttryck som beskriver hur vi ser ut i ansiktet när vi vill leka: ett öppet ansiktsuttryck, ofta med höjda ögonbryn och lite uppspärrade ögon och en leende eller öppen mun.

Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är ett paraplybegrepp för vitt skilda diagnoser och tillstånd: bipolärt syndrom, depression, tvångssyndrom, beroendeproblematik, social fobi, med mera – inte sällan i kombination med varandra. Det kan också vara att känna sig nedstämd, stressad eller orolig, om förmågan att hantera vardagen påverkas negativt.

Reflektionstid

Reflektionstid är avsatt arbetstid för att reflektera över den egna pedagogiska praktiken, som ett led i att utveckla verksamheten. Det är timmar då personalen ställer frågor till sig själva och varandra kring det dagliga arbetet i förskolan. I reflektionen undersöks och diskuteras vad som gjorts tidigare och hur lärdomar och erfarenheter kan användas framöver.

Relationellt respektive kategoriskt perspektiv

I ett relationellt perspektiv ligger fokus på relationer, kommunikation och interaktion. Många formuleringar i Läroplan för förskolan (Lpfö 18) kan härledas till ett relationellt perspektiv och perspektivet är nära förknippat med inkludering. I ett relationellt perspektiv blir pedagogernas handlingar och lärmiljö viktiga att undersöka för att förstå hur och varför barn hamnar i svårigheter, eftersom man menar att det är i situationen som svårigheter uppstår. Det är inte i första hand barnets tillkortakommanden som är av intresse utan hur omgivningen möter varje barns individuella behov. All personal har ett gemensamt ansvar för pedagogiska insatser och långsiktiga lösningar är att föredra.

I ett kategoriskt perspektiv däremot reduceras svårigheter till att handla om barnens egenskaper eller till deras hemförhållanden. Uttrycket "särskilda behov" har sitt ursprung i individuella hinder så som medfödda svårigheter. I ett kategoriskt perspektiv sätts åtgärder oftast in för det enskilda barnet, inte sällan för att lösa akuta problem. Lösningarna kan vara kortsiktiga.

Salutogent perspektiv

I ett salutogent perspektiv fokuserar vi på hälsosamma resurser och förmågor i stället för att rikta uppmärksamheten mot det som är sjukt eller inte fungerar. Det vill säga, vi fokuserar på så kallade frisk-faktorer snarare än på risk-faktorer. Helhetssyn är ett centralt begrepp, vilket innebär att hela barnets livssituation och välbefinnande ska tas i beaktande. I ett salutogent perspektiv ses människan som en helhet där kropp och själ inte kan behandlas som enskilda delar utan bör ses som en oupplöslig enhet.

Antonovsky utvecklade begreppet "sense of coherence", på svenska: känsla av sammanhang, eller KASAM. KASAM består av tre delar:

  • begriplighet, som innebär att det som händer går att förklara och förstå,
  • hanterbarhet, som innebär att man inte är ett offer för omständigheterna, utan att man har de verktyg som behövs för att påverka skeenden, och
  • meningsfullhet, som innebär att man är delaktig i de processer som sker i livet och att det man upplever känns meningsfullt.

I ett salutogent perspektiv sätts barnet i centrum och ses som den viktigaste resursen på förskolan.

Samspel – samlek – samarbete

Ordkedjan samspel, samlek och samarbete vill beskriva en utvecklingslinje för mänskliga interaktioner. Först utvecklas det tidiga, delvis icke-verbala samspelet mellan barn och vårdnadshavare. Under förskoleåren utvecklas samleken, med turtagning, utveckling av samförstånd och ömsesidighet mellan barnen och mellan barn och vuxen. Därefter utvecklas förmågan till samarbete med flera personer mot ett gemensamt, långsiktigt mål.

Sköra barn och sköra familjer

Barn i familjer med exempelvis psykosociala svårigheter, se Psykisk ohälsa ovan. Barn med ökad sårbarhet på grund av genetiska orsaker eller på grund av trauma. Arv och miljö påverkar familjens och barnets livsvillkor.

Särskilda behov

Se Relationellt perspektiv ovan.

Särskilt stöd

Begreppet särskilt stöd är inte närmare preciserat i Skollagen. Enligt Skolverket är särskilt stöd insatser av ingripande karaktär som normalt inte är möjliga att genomföra inom den ordinarie undervisningen.

Tidiga insatser

Tidiga insatser handlar om att stödja barns utveckling och lärande genom att erbjuda framgångsrika strategier och tillgängliga lärmiljöer. Motsatsen kan sägas vara "vänta och se". Se även Garantin för tidiga stödinsatser i förskoleklassen.

Tillgänglighet

Tillgänglighet är helt enkelt de förutsättningar som krävs för att alla barn ska kunna vara fullt delaktiga och inkluderade i utbildningen i förskolan, utifrån sina egna möjligheter.

Tillgänglighet innebär att lärandet ses i relation till förskolans förmåga att anpassa lärmiljöerna. Förutsättningar för lärandet kopplas till den pedagogiska, sociala och fysiska lärmiljön, sett utifrån barnens behov.

I DATE Lärmaterial för förskolan finns konkret och inspirerande material för arbetet med tillgänglighet i förskolan.

Läs mer om tillgänglighet på Specialpedagogiska skolmyndighetens webbplats.

Tolka

Vi tolkar hela tiden de signaler vi får från andra, till exempel vad ett barns beteende kan berätta för oss om vad det är som barnet försöker kommunicera till sin omgivning. Ett barn som slår mot sitt öra kanske försöker berätta att ett visst ljud är obehagligt, eller att det kliar eller gör ont i örat. För att kunna tolka beteendet korrekt måste vi ta reda på mer.

Våra tolkningar utgår ifrån vår egen tidigare erfarenhet och ifrån vår kunskap. Mer kunskap och mer erfarenhet gör det möjligt för oss att göra mer medvetna och professionella tolkningar.

Tydliggörande pedagogik

Tydliggörande pedagogik är alla de sätt som vi använder för att skapa en meningsfull, hanterbar och begriplig lärmiljö för alla barn. Pedagoger skapar en tillgänglig lärmiljö genom att ge tydliga svar på barnens outtalade frågor som:

  • Var ska jag vara?
  • Vem ska jag vara med?
  • Vad ska jag göra? Hur ska jag göra?
  • När? Hur länge?
  • Vad händer nu? Vad händer sedan?

Undervisning

I ett förskolesammanhang innebär undervisning medvetna pedagogiska handlingar och förhållningssätt i enlighet med förskolans uppdrag, med målet att skapa förutsättningar så att barnen ges möjlighet att utvecklas och lära.

Läs mer i Undervisning i förskolan - en kunskapsöversikt från Skolverket.

Verbal och icke-verbal

Verbal betyder språklig, så verbal kommunikation är till exempel en skriven text eller ett samtal. Icke-verbal kommunikation sker utan ord, med till exempel gester, kroppsspråk eller symboler.

Ett rött kryss är ett effektivt icke-verbalt sätt att visa någonting så komplicerat som ett förbud, till exempel när en skogräns visas genom en bild av ett par skor med ett kryss över.

Publicerat måndag 19 september 2016 Granskat onsdag 26 juni 2019