Rätt till språk och kommunikation
Språk och kommunikation är avgörande för lärande och social utveckling. Du som har ett ansvar i utbildningen måste se till att alla har möjligheter att utvecklas, oavsett vilken kommunikationsform en person använder.
Enligt Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska inlärning av olika språk och kommunikationsformer underlättas.
Med språk och kommunikationsformer menas
- teckenspråk
- punktskrift
- alternativ skrift (symbolspråk, till exempel Bliss)
- alternativa och kompletterande kommunikationsformer
- medel och format för kommunikation
- rörelse och orienteringsförmåga och underlätta kamratstöd och mentorskap.
Alla barn och elever med funktionsnedsättning har rätt att utveckla sin språkliga identitet. Den är en förutsättning för både kunskapsutveckling och social utveckling. Barn som är döva eller har en hörselskada och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket. De har rätt till dövsamhällets språkliga identitet.
I utbildningen ska språk, former och medel för kommunikation vara ändamålsenliga och ge förutsättningar för kunskap och social utveckling så långt det är möjligt. Det gäller särskilt i utbildning för barn och elever med synskada eller dövblindhet och döva barn eller barn med hörselnedsättning.
Rättigheter i språklagen
Du behöver känna till bestämmelser i svenska språklagen som gäller svenska språket, de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket. Lagen innehåller även bestämmelser om ansvar för att den enskilde ges tillgång till språk. Den tar även upp språkanvändning i offentlig verksamhet och i internationella sammanhang.
