Hur kan vi ge stöd till ett adoptivbarn?

Vi har ett adoptivbarn i klassen (årskurs tre) och vi vet inte riktigt hur vi ska bemöta. Det är många problem med både kamratrelationer och skolarbete. Orken och koncentrationen är inte den bästa. Vi vet inte vad problemet sitter i, kan det handla om anknytningsproblem eller trauma? Vad gör vi?

Svar:

När det gäller adoptivbarn så kan bilden vara mer komplex än annars. Viktiga faktorer är både vid vilken ålder barnet adopterades, och hur den första tiden var och hur anknytningen gick, precis som ni säger. Om barnet kom när det inte var helt litet, är ju också den första levnadstiden något som präglar barnet.

Språkutveckling
Adoptivbarn kan behöva mycket stöd, både i sin språk- och kunskapsutveckling och i sin identitetsutveckling. Även om språket låter bra på ytan, så kan det finnas stora luckor som inte märks i vardagligt tal. Gör gärna en fördjupad utredning av de språkliga förmågorna.
Pedagogisk utredning av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi

Kognitiva förmågor
Det är inte ovanligt med funktionsnedsättningar på det kognitiva området. En psykologbedömning kan avgöra om det finns områden där man behöver öva eller kompensera extra. Det kan ibland handla om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Fortbildning på det området kan ni får i vårt studiepaket.
Studiepaket NPF

Identitetsutveckling
Adoptivbarn får under hela sitt liv förhålla sig till att de kommer från en annan familj, kanske ett annat land, och samtidigt ingår i en ny familj. De behöver stöd i att bearbeta detta, på olika sätt under olika delar av livet. Om barnet kommer från ett annat land kan det vara bra att de vet mycket om sitt ursprungsland och känner sig stolta över landet.
Den största adoptionsorganisationen i Sverige är Adoptionscentrum. Där finns kunskap kring alla dessa frågeställningar.

En adopterad pojke som har arbetat hårt och klarat det bra, är Simon Sjöholm. Man kan läsa om det i Heja Olika, i en artikel från 2010.

Sammanfattningsvis
Många faktorer kan vara osäkra eller okända. Man får arbeta enligt flera spår, både det språkliga, det kognitiva och kring identitetsutveckling och självbild. Detta kan givetvis inte klassläraren göra ensam. Det behövs stöd från både elevhälsa och kanske barn- och ungdomspsykiatri. Det låter som om det finns en risk att eleven inte når målen, nu eller på sikt. Samverkan med familjen kring åtgärder är självklart, som vid alla åtgärdsprogram



Publicerat onsdag 7 juni 2017