Överlämning är en fråga om barnets bästa

Med lust och fägring stor närmar sig sommarlovet och en välbehövlig vila för både elever och lärare i våra skolor. Men sommaravslutningen innebär också avslut och uppbrott. Klasser lämnar sina rum, bryts upp och går vidare i nya konstellationer. Lärare slutar och byts ut mot nya, assistenter lämnar skolorna och börjar plugga eller ger sig iväg på den där resan man sparat till.

Sommaravslutningen är därför den tiden på året då många oroar sig över hur det ska gå sedan, när höstterminen startar. Det är lärare som oroar sig för hur det ska gå för elever de arbetat med en längre tid. Det är elever som inte vet vem som ska hjälpa dem till hösten. Det är också föräldrar som kämpat för att få ett stöd som fungerar men inte vet om det finns något stöd till hösten efter årskursbytet, stadiebytet eller skolbytet.

Det finns olika förhållningssätt att ta emot nya elever och elevgrupper. En del skolor har som idé att det är bra att bryta vanor och mönster, att inte fastna i hjulspår som kan kännas djupa och tunga efter en tid. Man vill ta emot sina nya klasser som "blanka kort". Man vill ge eleverna en ny chans och en möjlighet till omstart.

Men, det finns elever där uppbrott kan leda till en omstart som innebär att strategier, fungerande förhållningssätt och fungerande stöd, raseras och behöver börjas om på nytt om det inte finns rutiner för övergångar och det finns det dessvärre inte alltid.

Hur kan man undvika att upprepa mindre framgångsrika metoder eller att starta om från början igen? Hur ska man kunna fortsätta med de arbetssätt som varit framgångsrika även på nästa stadium eller i nästa skola? Här behövs en överföring och en dokumentation.

Skolan ska ha en dokumentation över hur arbetet med eleverna har gått. En dokumentation över elevens tillkortakommanden leder ingenstans. Den bör istället utgå från fungerande situationer. Vad som har gjort dem framgångsrika? Vilka är elevens styrkor i klassrummet och i sociala sammanhang och hur har dessa styrkor visat sig?

En del elever har haft extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det behöver då finnas en dokumentation över vilka anpassningar man använt och hur de fungerat. Somliga har säkert varit bra medan andra man prövat varit mindre funktionella. Några elever har haft särskilt stöd och åtgärdsprogram. Det bör då vara självklart att dessa finns med i överlämningen till mottagande skola.

Skolans och lärares dokumentation har debatterats under åren som gått. Är dokumentationsbördan för stor? Hinner man knappt undervisa för att man måste skriva för mycket? För vems skull dokumenterar man? Märkligt nog har man hittills inte på samma sätt diskuterat om dokumentationen inom vården är onödig. Det är snarare tvärs om. När vi har anledning att besöka en hälsocentral vill vi helst möta samma läkare varje gång och vi vill att hen ska vara påläst. När vi kliver in ska hen veta vad vi har provat och om det inte gett resultat så vill vi gärna att hen ska ha en idé om vad vi kan prova här näst om det känns bra och gärna en fråga om hur det har gått. Vi vill inte berätta allting från början igen.

Trots Skolverkets allmänna råd och andra rådgivande skrifter vet vi att dokumentationen sker väldigt olika och att den inte alltid är funktionell vid överlämningar. Till exempel är det väldigt mycket färre elever som har särskilt stöd och åtgärdsprogram på hösten i årskurs 7 än de hade på våren i årskurs 6. Det är knappast troligt att elevernas stödbehov minskat samtidigt som skolans krav ökar och man börjat med ämneslärarsystem. Hur blir skolstarten för dessa elever. Finns den teknik, den kunskap och det stöd eleven behöver? I alla ämnen?

Överföringarna är inte helt lätta att genomföra. Samtidigt som man avslutar med en klass ska man ta emot information kring elever man aldrig mött. Hela arbetslag och elevhälsoteam behöver informeras. Kanske är man inte på den mottagande skolan ens säker på vem som ska undervisa till hösten. Den mottagande skolan kan behöva söka specialpedagogiskt stöd från oss på SPSM för att få rådgivning för hur man kan ta emot elever med funktionsnedsättningar.

Skolverket beskriver i skriften Övergångar inom och mellan skolor och skolformer tre faktorer som visat sig vara framgångsrika vid övergångar. Det är samarbetet mellan hemmet och skolan, samverkan och synkroniseringen mellan avlämnade och mottagande skola och en dokumentation på hög professionell nivå. (sid 28)

Allt vi i skolan gör ska vara till för barnets bästa (1kap10§) och vi ska motverka funktionsnedsättningens konsekvenser (3 kap 3§). Det är två bra vägvisare från skollagen. Övergångens syfte sammanfattas i dem. Är den väl genomförd är uppbrottet mindre smärtsamt och fortsättningen till hösten mindre orosframkallande. Sommarlovet och semestern kan då ge vila och återhämning som vi alla, både elever och lärare, behöver.

Wern Palmius namnteckning

Wern Palmius, rådgivare

Publicerat måndag 11 juni 2018

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg

Porträtt på Wern Palmius

Wern Palmius, rådgivare i Stockholm