När det enkla är svårt, del 2

Igår publicerades del 1 av den här bloggtexten, som handlar om särskilt begåvade elever med samtidig funktionsnedsättning. Missade du den så finns den att läsa här innan du läser vidare. 

För att det ska bli riktigt bra för en elev som jämte sina funktionsutmaningar har en snabbhet i hjärnan som gör lusten att lära starkare än hos de flesta, behöver man också mata den lusten. Stimulera. Fånga upp varje fråga och tanke innan de slutar ställas och uttryckas. De är gyllene nycklar till elevens inre, och tvärtom kan en skadskjuten fråga bli en besvärlig spricka i relationskristallen. Istället för att tysta tankar som inte hör dit, för att de var oväntade, vinner vi allt på att ge de frågvisa och stormigt tänkande barnen förstoringsglas och tillfällen; "Vad spännande! Jag vill veta mer om hur du tänker om det där. Kan vi prata om det vid lunchen?" Vi behöver lyssna noga. Kanske har eleven själv visat vägen till berikning.

Ibland är det svårt att veta vad som är vad när någon befinner sig i svårigheter. Det är inte alltid lätt för oss vuxna heller att avsluta meningen "jag är arg för att..." på ett vattentätt sätt. Ibland är det liksom hela alltet som är fel. För mycket av något och för lite av någonting annat. Kanske är vi egentligen inte ens arga fast vi låter arga, utan faktiskt ledsna, eller rädda, eller ensamma. Det är inte lättare för ett barn att förhålla sig till sig själv och sina vuxna med tydlighet. I synnerhet inte om en del av barnet är 15 år samtidigt som en annan del är 5.

För skolor som möter individer med exceptionellt hög förmåga inom vissa områden och stora utmaningar inom andra – det vill säga alla skolor – rekommenderar jag följande första steg mot framgång:

1. Bygg en trygg relation till eleven. Lyssna mycket. Värna dialogen. Fråga mer än du påstår, i synnerhet i samband med problematiska situationer.

2. Hitta tillsammans med eleven gemensamma strategier för de situationer som inte fungerar. När och hur ofta kan ni återkoppla till varandra för att se hur det går och eventuellt justera något? Vem vänder sig eleven till vid behov av stöd under raster? Under fritids?

3. Upptäck elevens styrkor och ge denne möjlighet att excellera på rätt nivå även om det ligger alldeles "för" långt före i tid. Våga tillåta kunskapsluckor på kort sikt. Undervisa på adekvat nivå, eller hitta någon mer lämpad lärare om inte just du kan. Låt eleven använda alternativa/kompensatoriska verktyg när funktionsnedsättningar annars utgör hinder i lärandet.

4. Kom ihåg att behov #2 och #3 är som en gungbräda. En stund läggs tyngden på den ena änden och i nästa växlar det. Sidorna behöver vara i jämvikt för att brädan ska komma till sin rätt, så eftersträva synergieffekten. Vinden i håret och suget i magen.

5. Prata med varandra. Berätta för dina kollegor om allt som blir fantastiskt och om allt du misslyckas med på vägen, och levandehåll dialogen även med eleven. Ni kommer snabbare framåt tillsammans. Elever, lärare och föräldrar tillsammans – i ömsesidig tillit.

Behöver ni stöd i att tänka ännu längre på er skola eller i er kommun? Det finns att få! Läs mer om det specialpedagogiska stöd vi erbjuder på www.spsm.se/stod.

Pia Rehns namnteckning

Pia Rehn Bergander, rådgivare

Publicerat torsdag 26 april 2018

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg

Porträtt på Pia Rehn

Pia Rehn Bergander, rådgivare i Stockholm