I ett klassrum

I ett klassrum – kanske ditt – sitter en elev som inte förstår vad du menar när du pratar om det centrala innehåll som du valt ut för dagen.

I ett klassrum – kanske ditt – sitter en elev av sin skoltid för att skolspråket är ogenomträngligt och för svårt.

I ett klassrum – kanske ditt – går en elev bärsärkargång för att det just i detta nu blev fullständigt övermäktigt att inte förstå, att inte höra till och att inte vara en av de utvalda som skolan är anpassad för. Kanske har just den eleven en rad med åtgärdsprogram som alla talar om bristande impulskontroll och låg motivation för skolarbetet.

I ett klassrum – kanske ditt – städar en lärare undan efter dagens slut och kanske är det just du som läser det här som undrar hur du kan möta den här eleven varje dag – men inte ha en aning om hur du ska nå den?

I ett klassrum – kanske ditt – suckar en lärare som kanske är du över hur otillräcklig även denna dag har fått dig att känna.

På ett lärarmöte – kanske just det som du sitter på – gör en specialpedagog ytterligare ett försök att förklara hur man kan tänka kring elever med språkstörning. Att man måste kartlägga elevens starka sidor. Vikten av att jobba på det som fungerar och att dela in i mindre grupper. Att tänka på att ha en språkligt tillgänglig miljö i klassrummet, våga använda stödmaterial som AKK och att fråga eleven hur den lär bäst. Alla nickar instämmande men, ingen tar tag i frågan hur man gör för vi måste hinna planera påskpyssel eller rättningen av de nationella proven också och det finns ju så lite tid just nu.

När jag och en kollega höll kurs i språkstörning i höstas ville vi ha en inledning som väckte förståelse hos kursdeltagarna för hur dagarna kan se ut för elever med språkstörning. Vi bestämde oss för att utsätta deltagarna för en undervisningssituation som många elever med språkstörning eller i språklig sårbarhet möter varje dag och vid varje lektion.

Vi valde att spela kyrkomusik i föreläsningssalen, samtidigt som vi gav uppgiften att redogöra för Sakramenten, på tid. Under tiden våra deltagare försökte lösa uppgiften så pratade vi med varandra i mikrofonerna och gav följdinstruktioner. Reaktionerna var många, någon skrattade bara bort uppgiften, några andra försökte frenetiskt lösa den, någon blev uppenbart irriterad och några blev helt tysta och tittade in i väggen med tom blick.

När vi pratade om uppgiften efteråt pratade vi om vad man hade behövt. Vi fick en lång rad av anpassningar som alla var adekvata. Vi pratade också om känslan av att genomföra uppgiften, det samlade intrycket var att man nästan inte stod ut. Vår uppgift varade i 2 minuter, hur långa är dina lektioner? Vi står inte ut – men ändå begär vi att elever med språkstörning ska stå ut, inte bara i dag, utan vecka efter vecka, år efter år.

När jag träffar lärare, specialpedagoger och rektorer slås jag ofta av att de har en sak gemensamt. De vill göra skillnad för eleven. De vet bara inte hur, säger de. När vi sedan börjar samtala visar det sig inte sällan att det gör de visst, men de har aldrig pratat med varandra om det på riktigt och på ett sådant sätt som de gör i situationen med oss.

För att kunna tillmötesgå elever med språkstörning krävs att de vuxna runt eleven både samverkar och samtalar. För att tillmötesgå elever med språkstörning i våra klassrum krävs att vi pratar om hur vi ska använda AKK, det vill säga digitala lärverktyg, visuellt stöd och Tecken som stöd. Många lärare hävdar att de inte kan och så kanske det är om man ska kunna ensam. Men, tillsammans och i dialog med lärarkollegor och specialpedagoger så kan vi så mycket mer.

I en skola där språket genomsyrar alla kunskapskrav måste vi prata tillsammans med våra kollegor om de språkliga kraven i våra klassrum – och hur vi ska göra lärmiljön tillgänglig för elever med språkstörning. Först när vi gjort det, kan vi göra skillnad för eleven – som kanske sitter i just ditt klassrum.

Signatur Isabell Olsson

Isabel Olsson, rådgivare

Publicerat onsdag 14 februari 2018

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg

Isabel Olsson, rådgivare

Isabel Olsson, rådgivare i Stockholm

Tillbaka till toppen