Freda eleven – idag och alla andra dagar

Hur står det till med relationen mellan hemmet och skolan egentligen? Den är inte alltid helt lätt har jag noterat, och därför värd att reflektera över så här på Barnkonventionens dag. Ur ett elevperspektiv är det sällan konstruktivt att de vuxna skyller på varandra istället för att följa barnets tankar och mående oavsett hur olika de tycker. Vem ska barnet vända sig till då? Vem lyssnar utan filter? Befinner vi oss i en konfliktzon mår vi långt ifrån så bra som vi skulle kunna göra, och barn i den situationen kommer antagligen att visa det särskilt tydligt, antingen hemma eller i skolan eller på båda platserna.

Så vad krävs för att ta sig vidare mot någonting bättre? Jag hoppas kunna bidra med några idéer både till dig som har barn som går i förskola eller skola just nu och till dig som jobbar med barn och elever.

Du som är förälder eller vårdnadshavare till barn eller ungdom i skolan

Ställ gärna neutrala frågor om skoldagen. Svarar barnet på ett sätt som öppnar för vidare samtal, var glad och följ i dess ordspår. En bra öppningsfråga kan t ex vara: "Vad har varit roligast, konstigast eller mest värt att berätta om idag?" Lita på ditt barns tillit till dig – har någonting jobbigt hänt så får du veta det utan att fiska specifikt efter tråkiga saker. Berätta gärna om din egen dag också! Det är ett bra sätt att träna på samspel och socialt lyssnande.

Kom ihåg att du bara hör en sida av berättelserna – även av de sköra du kanske upplever som oroande. Ställ följdfrågor, men försök behålla lugnet. Hitta vägar in i den andra partens perspektiv och låt det bli en del av berättelsens helhet. Ibland hamnar vi alla i negativa spiraler, och då är det värdefullt att ha någon som kan bidra med tolkningar som får oss att känna att allt snart blir okej igen om det inte redan är det, och som samtidigt kan påminna oss om att vi har inflytande över våra egna liv.

Det du signalerar om skolan kommer att avspeglas i barnets trygghet i och attityd gentemot den, så ha i åtanke att skolan är en stor del av barnets obligatoriska tillvaro. Välj därför dina ord med omsorg och var konstruktiv om du inte kan vara positiv. Uttryck dig med tillit. "Det här låter som någonting din lärare behöver veta. Kan du prata själv med henne/honom om det i morgon så att ni kan lösa det, eller behöver du min hjälp?"

Det är viktigt att låta barnet vara delaktigt i sin egen skolgång i rollen som aktör i den mån det är redo. Aktiv delaktighet ger mer växande och lärande än en beskyddande vuxen som kanske lite för snabbt mejlar rektorn. Vi vuxna finns här för att räcka över verktyg till våra barn att använda själva så snart de klarar det.

Se skolan som ditt barns viktigaste och mest välvilliga samarbetspartner utanför hemmet och uttryck dig så. Visar det sig vara fel vid någon tidpunkt, utgå ifrån att det är ett undantag och förmedla det. Vi tjänar ingenting på att så misstroende i våra barn.

Mitt sista tips för hemmet kan te sig lite konstigt, men jag ger det ändå; kom ihåg att skolan bara är skolan. Livet är väldigt mycket större än så. Hjälp gärna ditt barn att hitta fler ben att stå på, så att inte hela välbefinnandet är avhängigt timmarna i skolan. Vilka andra sammanhang finns eller kan skapas runt barnet för att ge trygghet, näring och glädje i livet?

Du som möter och jobbar med barn och unga i skolan:

Den unga människan är din elev. Lägg den största delen av ditt krut på att skapa och vårda den relationen. Visa så ofta som möjligt eleven uppskattning utan koppling till dennes prestationer. Hitta lämpliga samtalstillfällen i vardagen och via dem varje elevs personliga egenheter, behov och intressen. Där finns kittet ni sedan kan använda till så mycket, även i kris. Lunchkön är ett ypperligt tillfälle. Eller de där små minuterna före och efter lektionen när du kanske ber din elev hjälpa dig lite snabbt med en viktig grej.

Kommunicera med hemmet om relevanta saker, men var också tydlig med att du är utbildad för att sköta det pedagogiska i vardagen, och lev det. Be om hjälp inom din verksamhet när tiden eller kraften inte räcker till. Samverka med elevhälsan och håll dialogen levande med din chef. Utgå ifrån att alla vill varandras väl och den unges bästa. I kontakten med elevernas vårdnadshavare, kom ihåg att en orolig vuxen inte alltid klarar att härbärgera sina känslor och att det ibland blir din uppgift att balansera det. Det handlar inte om dig som människa, utan om ett barn och om oro och möjligen om systemet.

Får du av din elev höra att en vårdnadshavare har pratat om skolan i negativa ordalag, svara vänligt och lova ta samtalet direkt med den andra vuxna istället (om det behövs) för att befria eleven från rollen som budbärare. Får du höra positiva ord som sagts hemma kan du naturligtvis skicka tillbaka en glad vinkning via eleven. Positiva bud är lätta att bära.

Uppmuntra genom ord och handling dina elevers direkta dialog med dig om sina behov. Är någonting för jobbigt eller svårt? Hur gör vi då? Vad behöver vi förändra för att göra det mer hanterbart? Vad är viktigast? Är någonting för enkelt eller omotiverande? Hur kan vi vidga eller fördjupa det för att stärka intresset och lärandet? Pröva er fram tillsammans. Involvera hemmet när det är nödvändigt, till exempel om anpassningarna innebär stora förändringar i skoldagen, men fokusera främst på den primära relationen, alltså den med eleven.

Var gärna den som bjuder in till ett samarbete som saknas. Vänta inte om du ser behovet idag, men sträck ut handen med värme och vänlighet, så att ni vågar greppa och lita på varann. Det krävs fler än en för att vända en spiral, oavsett i vilken riktning den har snurrat. Har det blivit riktigt svårt att mötas, fundera på var ni kan hitta en neutral tredje part som kan fungera dämpande vid era första möten i den nya riktningen.

Och viktigast av allt; Freda eleven.

/Pia Rehn Bergander

Pia Rehns namnteckning

Pia Rehn Bergander, rådgivare

Publicerat tisdag 20 november 2018 Granskat tisdag 27 november 2018

Välkommen till bloggen!

Här delger våra medarbetare sitt perspektiv på aktuella frågor i skolvärlden och kring händelser, förslag och idéer som får konsekvenser för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning och deras utbildning.

Läs fler blogginlägg

Porträtt på Pia Rehn

Pia Rehn Bergander, rådgivare i Stockholm

Lättläst version av barnkonventionen på Unicefs webbplats