Tidigt stöd, tålamod och att utgå från behov är alla viktiga nycklar för den med läs- och skrivsvårigheter

Det är november när jag sitter i ett grupprum tillsammans med fem mellanstadieelever, alla i någon form av läs- och skrivsvårigheter. Vi arbetar med en lång skönlitterär text ur en bok. Jag läser högt och vi diskuterar innehållet på olika nivåer. Vi har hållit på ett tag. Jag har läst en lång stund och till slut tar både rösten och orken slut. Då säger O som sitter bredvid mig; ”Jag kan läsa.”

O fortsätter och läser klart det flera sidor långa kapitlet. Han läser och läser utan att staka sig och med god intonation. När han läst klart skrattar han lite och funderar över vad som händer sedan och varför vissa karaktärer i boken är så elaka. Han tycker om boken och hade gärna läst klart den i förväg, hemma.

Inom mig spricker hjärtat av glädje, han läser lika bra som alla andra i klassen. Vilken resa O har gjort, han är jätteduktig på att läsa! När O började ettan sex år tidigare kunde han inte ett enda bokstavsljud och inte namnet på en enda bokstav, han kände inte igen sitt namn på de skyltar som fanns på olika ställen i klassrummet. Alla kunskaper som O mödosamt tillägnat sig i förskoleklassen var som bortblåsta.  

Vi började tidigt, O och jag. Under hela tiden i lågstadiet och början av mellanstadiet sågs vi flera gånger i veckan och kämpade tillsammans. Sakta men säkert gick det framåt. Sommarlovet mellan femman och sexan kom och gick. Som vanligt hade O jobbat lite hemma under lovet, för att inte behöva börja om igen i augusti. När hösten kom hade något hänt; O var lika duktig som i juni, och hade upptäckt hur roligt det var med berättelser. Nu gick utvecklingen i en rasande takt, och plötsligt sitter vi i det lilla grupprummet när O naturligt och självklart läser ett långt kapitel för de andra eleverna.

O har inte dyslexi, men stora läs- och skrivsvårigheter, de största som jag har mött. Av de andra eleverna i den lilla gruppen den där dagen var det bara en som hade dyslexi, även om alla hade läs-och skrivsvårigheter.

Bland annat var det D som hade stora koncentrationssvårigheter. När D fick lyssna på en text samtidigt som hen fick rita eller göra något pyssel gick det hur bra som helst, men att läsa själv och dessutom förstå vad texten handlade om var mycket svårare. Eleven med dyslexi, M, hade en otrolig talang att lära sig stora stycken utantill, bara hen fick höra dem först. När M fick hjälp att läsa uppgifter och någon som skrev ner svaren M formulerat fick hen oftast alla rätt på tester och prov.

Läs- och skrivsvårigheter kan ha många orsaker och som lärare är det viktigt att veta hur de kan yttra sig. Det hade inte varit hjälpsamt för O att öva fonologi, medan M verkligen behövde den träningen. D behövde ett helt annat stöd. Gemensamt för dem, och för alla elever, är att undervisningen behöver utgå från behov.

För att kunna utvecklas optimalt är en trygg miljö och en god relation till åtminstone någon vuxen på skolan viktigt. Att få höra och verkligen känna att man är någon som kan lära sig saker är betydelsefullt både för självförtroende och lärande tror jag. Klassrumsklimat och bemötande har effekt på våra elevers lärande. I en miljö där alla känner sig trygga, sedda och respekterade får alla större möjligheter att lyckas.

Snart är skoltiden för dig slut O och jag hoppas av hela mitt hjärta att du har kommit igenom den med din självkänsla och ditt goda humör i behåll. Önskar dig all lycka i världen, det är du verkligen värd!

Och du som arbetar i förskolan, skolan eller vuxenutbildningen, tveka inte och vänta inte med att kontakta oss på Specialpedagogiska skolmyndigheten om du behöver utveckla strategier för att kunna möta barn och elever med läs- och skrivsvårigheter.

Evelinn Fagerberg, rådgivare

Publicerat torsdag 19 november 2020