Bilden visar två elever och en fritidspedagog som sitter vid en dator

Trygg skolmiljö när eleverna lär känna varandra i små skiftande grupper

Personalen upplevde att de barn som behövde mest vuxenhjälp fick minst. Då förändrade skolan sitt arbetssätt. Eleverna lär nu känna varandra bättre och anpassningarna är inte utpekande.

Redan 2012 startade Falkviksgårdens skola i Sölvesborg ett projekt med nya tankar och anpassningar. Då väcktes funderingar kring att de barn som behövde mest vuxenhjälp fick minst. De två befintliga förskoleklasserna slogs ihop till en enda, men uppdelad i grupper. Under året fick barnen byta grupp pö om pö och på det sättet möta varandra i olika konstellationer. Att alla barn lärde känna varandra och inte var uppdelade i fasta grupper ledde det till trygghet för alla.

Eleverna lär sig samarbeta med alla

Dessa tankar överfördes sedan till hela skolverksamheten, från förskoleklass till årskurs tre. SIS-medel från Specialpedagogiska skolmyndigheten hjälpte 2013 till att sätta planerna i verket.

– Genom SIS-bidraget fick vi ytterligare personal i klassrummen. Vi ljudanpassade lokalerna och anpassade den fysiska miljön både inne och ute. Dessutom införde vi arbetssättet Skriva sig till läsning, berättar rektor Ann-Christine Hallberg. Hon fortsätter:

– Varje årskurs består numera av en enda klass med två klassrum, två klasslärare och ytterligare resurspersonal. Eleverna jobbar uppdela¬de i grupper, vid fyra till fem arbetsstationer per klassrum. Under året byter eleverna då och då grupper och klassrum. Då lär de sig att sam¬arbeta med alla i hela årskursen. Det här arbetssättet planerar vi nu att även införa i fritidshemsverksamheten.

Samling i stor grupp

En av dem som varit med om att bygga upp skolans nya arbetssätt från början är klassläraren Ulrika Radeklev.

– Vi startar och avslutar alla arbetspass i en samlingsring i de enskilda klassrummen. Ringen är klassrummets fasta punkt, möblerad med matta och nätta stolar. Här får barnen veta vilka arbetsstationer de ska till och vad de förväntas göra. Och här finns möjlighet till såväl gemenskap, frågor, som diskussion.

Ett arbetspass är cirka 20 minuter och arbetet pågår parallellt i de olika stationerna. Mellan passen kan den som behöver, gå ut och röra på sig, så att han eller hon orkar arbeta bättre. Eleverna får korta uppgifter och det ger personalen möjlighet att hinna hjälpa eleverna när de behöver. Varje barn får synas och får hjälp.

När eleverna arbetar i de olika stationerna tränar de samarbete ge¬nom att de har en samarbetskompis bredvid sig. De lär sig mycket av varandra. Efter ungefär en månad får de en ny kompis.

Barnen är med på sina villkor

Genom metoden Skriva sig till läsning (ASL) lär sig barnen till en början att skriva med hjälp av dator och inte för hand. Inte förrän i årskurs två börjar de använda penna att skriva med. De får därmed möjlighet att utveckla läsning och skrivning, utan att hindras av att de kanske inte klarar av att hantera penna från början. Med hjälp av ASL och tematisk undervisning skapar barnen egna texter och läroböcker, något som gynnar alla barns språkutveckling. Detta har visat sig bli extra positivt för skolans barn med svenska som andraspråk.

– Vi anpassar så att alla kan vara delaktiga och hjälper de barn som behöver få struktur. Då kan de vara med på sina villkor – antingen i klassrummet, eller intill. Motorik i alla former, bland annat träning av finmotorik, har en viktig roll i vårt arbetssätt. Möjlighet att röra på sig finns hela dagen. Dessutom har idrottsläraren extra rörelseträning med motorik, vilket gynnar alla elever, säger Ann-Christine.

Personalen byter roller

– Vi vill inte arbeta utpekande, utan försöker se till att våra anpassningar är bra för flera barn. Det gäller att vara lyhörd för vad barnen själva signalerar och säger. Vi pratar mycket med barnen om att alla är olika, säger Ulrika.

Skolan är inte rädd för att låta personalen byta roller med varandra, som en del i ett relationellt lärande. Ibland är det exempelvis klassläraren som undervisar en enskild elev, medan specialpedagogen undervisar hela klassen. Ständig fortbildning av personalen är viktig. Bland annat har de arbetat med Specialpedagogiska skolmyndighetens studiepaket om NPF.

Text: Bella Danowsky

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde 3 2017

Publicerat tisdag 7 november 2017