Bilden visar två kvinnor som sitter vid ett bord och pratar

Kollegial handledning ledde till ökade kunskaper om anpassad undervisning

Trycket på att ta emot allt fler elever till resursklassen blev till slut för stort. Lösningen blev att dela med sig av sina kunskaper. Nu erbjuder Vasaskolan kollegial handledning till andra skolor i kommunen.

När Vasaskolan gav kollegial handledning till andra skolor i Danderyds kommun, minskade behovet av att ta emot elever i skolans resursklass för elever med autismspektrumtillstånd.

– Det blev en otrolig förändring. Nu kan de andra skolorna hantera situationen och läget är inte längre akut, säger rektor Peter Odenlind.

För att kunna erbjuda handledning behövde skolan utbilda handledare. Tillsammans med Ann Lindgren och Anna Sjölund, som har tagit fram en handledningsmodell för vårdsektorn, skapade skolan en modell och startade ett projekt med bidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Utbildning i att handleda och kunskap om npf

Sex personer har fått utbildning inom projektet, dels i att handleda och dels om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Under utbildningen har de fått träna på att handleda lärargrupper.

Grupperna har träffats tre gånger och samtalat om problem och lösningar kring enskilda elever.

– De flesta lärare har ingen kunskap om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och då blir det svårt att inkludera dem. Lärare behöver förstå hur dessa elevers ojämna förmågor visar sig i skolan, under till exempel lektioner, raster och utflykter, säger Ann, som leder projektet.

– Jag har känt mig förtvivlad när jag inte nått fram till vissa elever. Handledningen har fått mig att förstå hur jag kan individanpassa undervisningen. Vi har kommit fram till konkreta lösningar och när jag prövat dem har det fått en omedelbar effekt, säger Camilla Melin, som är bildlärare.

– För mig som rektor tar det mycket tid att stötta lärare som är frustrerade och föräldrar som är arga. En lugnare skola blir bättre för alla, säger Peter, som tror att alla skolor kommer att arbeta på liknande sätt inom en snar framtid.

Generella lösningar passar inte alla

Ofta har lösningarna varit enkla, som att låta eleven sitta i ett lugnt hörn, att hon eller han får hämta sitt material först och skriva upp momenten i en uppgift, för att kunna bocka av dem vartefter de blir klara. Men Ann är noga med att poängtera att generella lösningar inte passar alla elever.

– Elevernas funktion är olika, trots att de har samma diagnos. Därför fungerar inte alltid generella lösningar, man måste anpassa dem till den enskilda eleven, säger hon.

Grundstenarna i arbetet har varit tydliggörande pedagogik, lågaffektivt bemötande och ett lösningsfokuserat arbetssätt.

– Jag ser ett annat lugn hos eleverna, en förmåga att fokusera. Jag vill bara fortsätta med handledning nu och kontinuerligt förbättra mig, säger Camilla.

En nyckel till projektets framgång är handledarna, en annan är att det är lärare som handleder andra lärare.

– De som ger och tar emot handledning har samma erfarenheter. Handledarna måste också vara personer som kan skapa förtroende och som andra vill lyssna på, säger Ann.

Hennes högsta önskan nu är att ett lärosäte tar tillvara projektets erfarenheter, skapar en utbildning på högskolenivå och beforskar kollegial handledning.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 1 2017.

Publicerat onsdag 12 april 2017 Granskat torsdag 20 april 2017