Bilden visar Susanne Niemi och Ann-Mari Mäki Larsson

Bättre struktur och gemensamma riktlinjer

På Lapplands gymnasium i Pajala hade lärarlagen stor spridning i synen på vad som menas med särskilt stöd. Även attityderna till elever med hög frånvaro var olika. En distansutbildning har skapat större samsyn i båda frågorna och förbättrat undervisningen.

Vad innebär det att anpassa undervisningen? Var går gränsen för att det ska kallas särskilt stöd? Det var frågeställningar som lärarna på Lapplands gymnasium i Pajala ofta brottades med och där åsikterna ständigt gled isär. Att det saknades ett gemensamt språkbruk på området gjorde också att diskussionerna inte ledde någonstans, man förstod helt enkelt inte varandra tillräckligt bra.

Samtidigt ökade den olovliga frånvaron. Lärarnas syn på de elever som höll sig borta skiljde sig mycket åt och någon gemensam regelbok för åtgärder fanns inte.

– Det här är frågor vi skulle ha kunnat ta upp på någon av de kompetensutvecklingsdagar vi har en till två gånger per termin. Nu valde vi att prova en distansutbildning tillsammans med Specialpedagogiska skolmyndigheten och fick tid att verkligen gå på djupet i diskussionerna inom lärarlagen. Det har varit mycket givande, säger skolans rektor Ann-Mari Mäki Larsson.

Distansutbildning utifrån behov och önskemål

Ett 20-tal av skolans lärare var med i utbildningen. Två av myndighetens rådgivare, Ralph Tjernström och Curt Ekstedt, satte ihop en distansutbildning utifrån behov och önskemål. Rådgivarna var under tre månader med vid två träffar. I övrigt träffades lärarna i grupper varannan vecka.

– Det som haft störst betydelse för att utbildningen ska ge resultat är just att vi haft gott om tillfällen att diskutera. Vi har gått från att ha många olika förhållningssätt till att hitta betydligt större samsyn, säger specialpedagogen Susanne Niemi.

Att elever haft hög frånvaro har av en del lärare förklarats som ren slöhet, kanske orsakad av nattliga pass vid spelkonsolerna.

– Det är ett sätt att se på saken. Under utbildningen har våra diskussioner gjort att andra förklaringar lyfts fram. Vi som är mentorer har definitivt fått bättre struktur på bemötandet av de här eleverna och även enats om gemensamma riktlinjer, säger Susanne.

Att en gör si och en gör så skapar förvirring för både elever och lärare. Så har det varit när det handlar om anpassningar och särskilt stöd. Utbildningen har gett en gemensam plattform för arbetet.

– En enkel skiljelinje är nu att när en insats går utanför en lärares resurser eller kompetens så är det särskilt stöd, säger rektorn Ann-Mari.

Diskussioner gav en gemensam grund

För att fördjupa samtalen i grupperna började de att diskutera generella elevexempel som rådgivarna presenterade. Det gav en gemensam grund och därefter kunde grupperna gå vidare med verkliga fall i skolans klasser.

Susanne Niemi berömmer det här upplägget och menar att det gjorde att mycket onödigt prestigetänkande försvann.

– Det är inte så lätt att börja prata enskilda fall där en professionell stress ofta infinner sig. Man vill inte visa att man kanske jobbat på fel sätt. Som det blev nu så blev övergången till att prata om de konkreta fallen vi har på skolan mjuk och fin och det blev öppna samtal, säger hon.

Grupperna diskuterade till exempel handlingsplan för integrering av särskoleelever. Ett annat fall handlade om en elev med diagnosen neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som lärare haft svårt att bemöta.

Blir det någon skillnad om den här typen av frågor tas upp av elevhälsan eller i ett sådant här sammanhang?

– Ja, det blir stor skillnad eftersom det nu finns en gemensam grund när lärarlagen diskuterar och försöker hitta lösningar. Jag vill understryka hur viktigt det varit för oss att få tid och utrymme att ha en djupare dialog, säger Susanne.

Text Anders Lövgren

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Lika värde nr 4 2016.

Illustration av fyra männiksor

Illustration av Anders Lövgren

Gemensamma riktlinjer

Lärarna vid Lapplands gymnasium i Pajala deltog under våren 2016 i distansutbildningen "Stödinsatser för en tillgänglig gymnasieskola". En del av utbildningen handlade om att hitta gemensamma riktlinjer för att hantera olovlig frånvaro. Här är en del av den nya verktygslådan:

Kontinuitet: Var fjärde vecka gör skolan en allmän frånvarokontroll (tidigare skedde det oregelbundet). Om en elev passerar gränsen för vad som är tillåtet, tar skolan kontakt och sätter in en åtgärd. Skolan uppmärksammar även elever som har hög anmäld frånvaro, för att se om det går att hitta ett ohälsosamt mönster.

Bemötande: För att motivera elever att komma till skolan arbetar lärarlagen nu med tydligare gemensamma riktlinjer om bemötande. Eleverna ska vilja komma och känna samhörighet med övriga elever och lärare. Susanne Niemi säger att det är svårt att nå "ända fram" med alla elever, men att förhållningssättet är det viktiga.

Åtgärder: Alla elever ska behandlas lika vid olovlig frånvaro. Lärarna har nu en gemensam åtgärdsplan för hur, om vad och när de kommunicerar med vårdnadshavare, socialtjänst och myndigheter som exempelvis CSN.

Publicerat torsdag 22 december 2016 Granskat torsdag 9 februari 2017