Vad är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)?

Till de vanligaste neuropsykiatriska diagnoserna hör adhd, autism och Tourettes syndrom. De kallas neuropsykiatriska för att hjärnan och nervsystemet bearbetar information på ett annorlunda sätt.

Detta annorlunda fungerande kan påverka personen i en sådan omfattning att det blir en funktionsnedsättning. Internationellt kallas dessa svårigheter inte alltid för neuropsykiatriska. De benämns istället som utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsnedsättningar.

De olika diagnoserna har flera saker gemensamt: De är beteendediagnoser, det vill säga att de ställs utifrån personens beteende snarare än utifrån medicinsk orsak. De har en delvis biologisk bakgrund. De är osynliga funktionsnedsättningar, och de innebär en annorlunda kognition, alltså att man tänker, löser problem och hanterar information på ett annorlunda sätt. Flera diagnoser kan förekomma samtidigt. Om de olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna kan du läsa mer om på Kunskapsguiden och Attentions webbplats.

Individens behov ska styra stödet

För att få en neuropsykiatrisk diagnos krävs att ett antal kriterier uppfylls. Det finns dock många barn, elever och vuxna som inte uppfyller alla kriterier men som ändå kan ha stora behov av förståelse och anpassningar. Individens behov är det som ska styra. I förskolan och skolan finns många barn och elever utan diagnos som har behov av extra anpassningar och särskilt stöd, liksom det finns barn och elever med diagnos som inte har behov av stöd.

Det som är viktigt är att omgivningen har förståelse för att barn, elever och vuxna kan ha olika kognitiva förutsättningar och att personer även kan uppleva och bearbeta sinnesintryck annorlunda. Detta annorlunda fungerande kan också påverka förutsättningarna att lära. Läs vidare på:

Adhd och autism - förmågor och förutsättningar för lärande

Publicerat onsdag 22 april 2015 Granskat måndag 17 september 2018