Epilepsi

Ett epileptiskt anfall beror på okontrollerad aktivitet i hjärnans nervceller. Anfallen ser olika ut beroende på var i hjärnan de startar.

Diagnosen epilepsi innebär som regel att en person haft upprepade (minst två) epileptiska anfall eller har en hög risk att få upprepade anfall. Om anfallen har kommit i samband med en akut sjukdom eller skada, brukar man inte kalla det för epilepsi, även om anfallen är epileptiska.

Epileptiska anfall indelas i fokala som startar i en del av ena hjärnhalvan. De kan yttra sig på många olika sätt, med bibehållet medvetande, eller med medvetandepåverkan. Vid generaliserade anfall är hela hjärnan involverad från början och vid de flesta generaliserade anfall är medvetandet påverkat.

De flesta förknippar epilepsi med det stora tonisk-kloniska anfallet, då individen förlorar medvetandet, faller omkull, blir stel och sedan börjar rycka i hela kroppen. Men det finns många olika typer av anfall. En annan typ av generaliserat anfall är absensen, som innebär en mycket kort frånvaroattack, oftast utan andra symtom.

Ett fokalt anfall kan liksom absensen vara svårt att upptäcka för en utomstående. Det kan vara en kort känsla eller diskret ryckning utan påverkan på medvetande, eller till exempel ett anfall som startar med en känsla, fortsätter med medvetandepåverkan, som innebär att individen stannar upp. Sedan kan följa upprepade stereotypa rörelser eller ryckningar. Ett fokalt anfall kan övergå i ett generaliserat tonisk-kloniskt anfall.

Många kan bli anfallsfria

Drygt 10 000 barn och ungdomar i Sverige har epilepsi. Epilepsi behandlas med förebyggande läkemedel. De flesta barn och ungdomar blir anfallsfria med läkemedel, och många kan avsluta behandlingen efter ett par år. Ungefär en fjärdedel har svårbehandlad epilepsi och blir inte helt anfallsfria trots behandling med läkemedel. I några av dessa fall kan andra behandlingar vara aktuella, som t ex epilepsikirurgi, ketogen kost eller vagusnervstimulering.

De flesta anfall går över på ett par minuter. De personer som har en tendens att få långvariga anfall får utskrivet anfallsbrytande läkemedel, som numera ofta ges innanför kinden.

Viktigt med en handlingsplan

Det är viktigt att man i skolan vet hur anfallen ser ut hos den enskilda eleven och vilka åtgärder som ska vidtas om eleven får ett anfall. Alla elever med epilepsi behöver en behandlingsplan, som beskriver elevens typiska anfall och behandling, samt vem som har ansvar för administrering av akutmedicin. Där bör också framgå vilken behandling (typ och dos av läkemedel) som eleven har och när förändringar i medicineringen görs.

Den vanligaste orsaken till att en person som har välkontrollerad epilepsi ändå får anfall är att man glömt medicinen.
Många barn med epilepsi har inlärningssvårigheter (global kognition, minne, bearbetningshastighet, exekutiva funktioner) och beteendesvårigheter (adhd, autism), som kan påverka livskvaliteten mer än anfallen.

Det är vanligt att barn och ungdomar med epilepsi – även utan andra funktionsnedsättningar – har svårigheter med uppmärksamhet och minne men även med motorik (koordination) och språk.

Många läkemedel mot epilepsi kan ge biverkningar som trötthet och påverkan på humöret.

Mer information kan du hitta på Epilepsiförbundets webbplats. 

Vill du läsa mer om Epilepsi kan du beställa EPILEPSIBOKEN där du får du ta del av fakta och personliga berättelser. Beställ boken på Svenska Epilepsiförbundet eller via e-post irmeli.patricius@epilepsi.se 

Publicerat tisdag 13 oktober 2015 Granskat tisdag 9 april 2019